Framställningar rörande bilskrotupplagen m m
De problem som sammanhänger med omhändertagandet av det växande antalet skrotningsfärdiga fordon har på senare tid blivit alltmer uppmärksammade och föranlett framställningar och förslag till lösning i olika sammanhang.
Föreningen Sveriges polismästare har i en den 28 maj 1960 till Kungl Maj:t ingiven framställning föreslagit en utvidgning av polismyndigheternas befogenhet att flytta och omhändertaga fordon, som anträffas olovligen uppställda på allmän plats. Framställningen har sedermera överlämnats till parkeringskommittén för beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande.
I framställning till Kungl Maj:t den 22 juli 1960 har svenska naturskyddsföreningen hemställt att åtgärder vidtages för att motverka de växande olägenheterna i fråga om dels uppställningen av herrelösa skrotbilar utmed vägarna och i skogarna samt dels de s k bilkyrkogårdarna.
Föreningen påpekar att problemen med bilkyrkogårdarna växer till antal och omfattning i takt med det ökande bilbeståndet. En bilkyrkogård uppstår i regel på så sätt att en bilverkstad eller mindre skrotfirma köper in några begagnade bilar för att ha bildelar tillgängliga. Anläggningen breder emellertid ofta ut sig till förfång för grannar och till allvarlig skada för landskapsbilden. Föreningen framhåller vidare att de undanslängda bilvraken blir allt vanligare längs vägarna, på obebyggda tomtplatser, i övergivna grustag eller inne i skogarna.
Föreningen redovisar därefter de möjligheter nuvarande lagstiftning i bl a naturskyddslagen, byggnadsstadgan, vägtrafikförordningen och hittegodslagen erbjuder för att komma till rätta med problemen och konstaterar att lagstiftningen ger vissa möjligheter för myndigheterna att ingripa mot både bilkyrkogårdarna och de enskilda bilvraken i naturen. Problemet år emellertid icke löst därmed utan lagstiftningen måste kombineras med lämpliga åtgärder för att göra nedskrotningen lönande, då i annat fall en väsentligt ökad nedskräpning av skrotbilar är att förvänta. Föreningen beräknar således att år 1975 kommer cirka 175 000 bilar att skrotas per år jämfört med cirka 50 000 i dagens läge.
Föreningen föreslår följande lösning:
Det är angeläget, att man på landsbygden strävar efter att förlägga bilkyrkogårdarna så, att en skyddande skogsridå kan erhållas mellan upplagen och bebyggelse eller allmänna trafikteder. Tendensen att en smedja eller bilreparationsverkstad utvecklas till en bilkyrkogård bör stävjas. Detta synes som förut nämnts kunna ske med tillhjälp av naturskyddslagstiftningen.
Inom samhällen bör bilskrotningsanläggningar med hänsyn till otrevnaden för omgivningen förläggas perifert i industriområden, och tillräckliga skyddszoner utbildas mellan anläggningarna samt industri och bostadsområdena. Byggnadsnämnderna bör vid lämnande av byggnadslov kunna påfordra skyddsanordningar i form av plank.
