256
digheter rörande problemens omfattning och behov av eller förslag till åtgärder. Därav framgår bl a att en viss osäkerhet synes råda beträffande tillämpningen av byggnadsstadgan, naturskyddslagen, hittegodslagen m fl lagar av betydelse i sammanhanget. De framförda förslagen till förtydliganden i dessa avseenden innebär i stort sett inga nyheter utöver vad som framkommit i det material, för vilket redogjorts ovan.
Utredningens förslag
De förhoppningar som vid naturskyddslagens tillkomst ställdes till de nya reglerna kan enligt vad utredningen erfarit icke sägas ha blivit helt infriade, i varje fall icke beträffande flertalet mindre arbetsföretag. Orsakerna härtill ligger främst i den utformning samrådsförfarandet erhållit i det att det överlämnats till företagarens subjektiva omdöme att avgöra om samråd skall komma i fråga. Länsstyrelsens möjligheter att ingripa reglerande i efterhand har även kraftigt reducerats genom föreskriften att åtgärder i detta syfte icke får vara oskäligt betungande för företagaren. Belysande exempel på lagstiftningens ofullkomlighet i denna del utgör grustäkterna, som fortfarande bedrives med en planlöshet som gör dem till ett av dagens allvarligaste naturvårdsproblem. Liknande negativa erfarenheter föreligger även beträffande möjligheterna att erhålla kontroll över vissa andra arbetsföretag såsom enskilda vägar, upplag och mindre luftledningar.
Flertalet större arbetsföretag planeras och utföres emellertid numera i allt högre grad på ett sätt som väl tillgodoser naturvärden, även om naturskyddslagens samrådsbestämmelser icke är direkt tillämpliga på företagen i fråga. Härvid åsyftar utredningen främst vattenkraftutbyggnaderna och byggandet av allmänna vägar med därtill hörande anläggningar. Samrådsformerna torde vid planläggningen av dessa företag ha utbildats på ett sätt som ger både centrala och lokala naturvårdssynpunkter möjligheter att göra sig gällande. I den avvägning mellan olika delvis motstridiga allmänna intressen, som ofta förekommer i dessa fall, finns en klar tendens till ökat hänsynstagande till naturvården. Det förekommer dock vissa andra större arbetsföretag, där prövningen av företagets tillåtlighet med hänsyn till dess inverkan på naturen icke är särskilt reglerad. I dessa fall äger naturskyddslagens samrådsbestämmelser tillämpning. De vanligaste av dessa företag är utan tvekan högspänningsledningarna.
Enligt lag den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ändrad 27 juni 1957) erfordras tillstånd av Konungen eller den Konungen bestämmer för framdragande av elektrisk starkströmsledning. Dylikt tillstånd meddelas i de flesta fall av kommerskollegium. Tillstånd meddelas för ledning med en i huvudsak bestämd sträckning
