258
grundad på frivillig medverkan från företagarens sida synes kunna utgöra grundval för det hänsynstagande till naturvården som skall iakttagas vid markexploatering i alla dess olika former. Detta överenstämmer väl med de allmänna principer som utredningen tidigare redovisat i kap 8 och i inledningen till detta kapitel. Samrådsskyldighet bör således föreligga vid alla former av arbetsföretag som kan förväntas inverka störande på landskapsbilden och oberoende av vem som utför företaget.
På grund av vunna erfarenheter torde emellertid denna allmänna regel — som ej ges tvingande karaktär — i första hand komma att erhålla avsedd effekt på företag, som är beroende av myndighets beslut eller där det allmänna äger medinflytande i någon form. Samrådsformerna torde därvid med fördel kunna utbildas i samverkan mellan naturvårdsmyndigheten och vederbörande tillståndsgivande eller exploaterande myndighet.
För att komma till rätta med övriga former av arbetsföretag, synes det bli nödvändigt att i landskapsvårdande syfte införa vidgade kontrollmöjligheter för det allmänna. I det följande kommer utredningen för detta ändamål att föreslå skärpta lagbestämmelser för täktverksamheten och för reklamanordningarna. Vidare kommer utredningen nedan (sid 363) att beröra behovet av ökad kontroll över de enskilda vägarna med avseende på deras lokalisering ur naturvårdssynpunkt. Kvar står emellertid att vissa arbetsföretag icke kommer att omfattas av en vidgad kontroll och därför kommer att kräva speciell uppmärksamhet. Bland företag av denna art kan nämnas mindre luftledningar, upplag, murar och plank i den mån dessa ej regleras enligt byggnadsstadgan, sport- och rekreationsanläggningar etc. I framtiden kan man därtill säkert räkna med att nya former av nu okända arbetsföretag kommer att uppträda. Ett exempel härpå är de i USA så vanliga »drive-in»-biograferna, som för övrigt redan uppträtt i vårt land. Utvecklingen är sålunda dynamisk och därför kan man icke i dag helt gardera sig mot alla nytillkommande arter av arbetsföretag.
Den allmänna samrådsskyldigheten kompletteras i naturskyddslagen med möjlighet till ingripande av länsstyrelsen för att åstadkomma åtgärder avsedda att begränsa eller motverka företagets inverkan på landskapsbilden. Föreläggande i detta syfte kan verkställas både i samband med samråd rörande företagets utförande och i efterhand gentemot redan igång varande företag. En viss osäkerhet synes emellertid råda hur långtgående föreskrifter som kan utfärdas utan att dessa blir oskäligt betungande — en omständighet som synes ha bidragit till regelns hittillsvarande ineffektivitet. I detta sammanhang vill utredningen understryka att den allmänna målsättningen för naturvården, som bl a kommit till uttryck i den inledande paragrafen till den nya lagen, för varje exploaterande verksamhet innebär skyldighet att undvika onödig skada. Mot bakgrund härav kan
