enskilde fordonsägaren. I det följande förutsätter utredningen att de ekonomiska frågorna kan finna en godtagbar lösning och koncentrerar framställningen till behandling av vissa samhörande naturvårdsfrågor.
Bilskrotupplagen är i regel kombinerade med någon form av rörelse och är därför att betrakta såsom arbetsföretag i naturvårdslagens mening. Denna uppfattning stöds av den nya terminologi på detta område som branschorganisationen — Sveriges bilskrotares riksförbund — förordat. Förbundet har nämligen enat sig om följande termer.
Bilskrotning — anläggning där man tar hand om bilvraken och skrotar ned dem helt, varefter skrotet säljs.
Bildemontering — anläggning där man tar hand om vissa delar av bilarna, varefter återstoden skrotas ned och skrotet säljs.
Bildelspark — anläggning där kunden själv får ta delar från uppställda bilar och betala för dem.
Det förekommer ibland även ansamlingar av skrotbilar, som icke är förenade med sådan rörelse som ovan nämnts. Till denna grupp hör framför allt de i naturen övergivna bilarna. Dessa former av mindre »upplag» kan knappast hänföras till arbetsföretag i lagens mening utan får behandlas enligt de regler som gäller nedskräpningen i naturen. Enligt utredningens mening torde det dock icke möta några svårigheter att i det enskilda fallet avgöra om ett upplag av skrotbilar är att betrakta såsom arbetsföretag eller som nedskräpning.
I takt med det ökande bilantalet får man i framtiden räkna med en avsevärt ökad bilskrotning. Detta skulle, sett med utgångspunkt från nuvarande förhållanden, få till följd att bilskrotupplagen skulle öka både till antal och omfattning. Därest frågan om bilskrotets ekonomiska användning kan finna en tillfredsställande lösning, blir problemet dock av mindre akut karaktär.
Även om bilskrotningen kan förväntas anta mer industrimässiga former och koncentreras till större anläggningar förefaller det sannolikt att ett rikt förgrenat nät av mindre uppsamlingsstationer för skrotbilarna blir erforderligt från vilka stationer bilarna, eventuellt efter viss förberedande behandling, sändes vidare till de större företagen. Det är troligt att behovet av sådana upplagsplatser kommer att medföra uppkomsten av nya bilskrotupplag. Då dessa emellertid huvudsakligen blir av genomgångskaraktär är det icke troligt att de kommer att få den utbredning, som kännetecknar flera nu befintliga upplag.
De åtgärder rörande bilskrotupplagen som ur naturvårdssynpunkt framstår som nödvändiga synes böra inriktas dels på att begränsa de skadliga verkningarna på landskapsbilden av nu befintliga upplag och dels på kontroll över läge och utförande av nytillkommande upplag.
För att uppnå tillfredsställande resultat i dessa avseenden bör, enligt utredningens uppfattning, i första hand gällande rättsmedel komma till
