266
Visserligen torde det av ekonomiska hänsyn icke bli möjligt att i någon större utsträckning vägra tillstånd till företag av nu ifrågavarande slag, men mycket kan vinnas genom att länsstyrelsen utnyttjar möjligheten att vid meddelande av tillstånd ge särskilda föreskrifter angående företagets utförande.
Naturskyddsutredningens förslag om undantag för områden som ingår i stadsplan eller byggnadsplan kunde dock icke biträdas av departementschefen.
Tidigare verkställd utredning
Efter av Kungl Maj:t den 28 november 1958 erhållet bemyndigande tillkallade chefen för jordbruksdepartementet häradshövdingen Å Braunstein att såsom sakkunnig verkställa utredning om den framtida exploateringen av grus och liknande tillgångar ävensom av uttagande av exploateringsavgifter vid grus- och stentäkter att användas för naturvårdande uppgifter. Utredningsmannen framlade den 4 januari 1960 sitt betänkande, Grusexploateringen i Sverige, SOU 1960: 3.
Efter remissbehandling av betänkandet har de där framförda förslagen till skärpning av lagstiftningen icke föranlett annan åtgärd än att hela frågan i enlighet med naturvårdsutredningens direktiv överlämnats till utredningen att övervägas på nytt i nu förevarande sammanhang. I det följande lämnas en sammanfattning av Braunsteins betänkande.
Efter en inledande översikt av gällande rätt m m lämnar Braunstein en redogörelse för de framställningar som legat till grund för utredningsuppdraget. Därefter behandlas i ett särskilt kapitel grusexploateringens omfattning och resurser, varvid först redogöres för grusmaterialets geologiska ursprung och sammansättning och därefter för gruskonsumtionen i landet. Av intresse att notera är därvid att den totala gruskonsumtionen uppskattats till 21,4 miljoner kubikmeter årligen, medan landets sammanlagda grustillgångar, i den mån de består av isälvsmaterial, har uppskattats till 35 miljarder kubikmeter motsvarande åtminstone 1 000 års förbrukning. Grustillgångarna är emellertid inte jämnt fördelade över landet utan betydande bristområden förefinnes redan nu eller kan förväntas uppstå i en inte alltför avlägsen framtid. Under detta kapitel redovisas vidare de grusinventeringar, som har utförts inom länen och vilka inventeringar som pågår eller planeras. I två län — Uppsala och Södermanlands — har grusinventeringar helt slutförts medan arbeten härmed pågår inom flera län. Någon enhetlig metodik har inte utformats utan inventeringsarbetet har bedrivits i ett flertal olika former med insatser av medel och personal från såväl staten som kommuner.
I kapitlet »Grusexploateringen ur nationalekonomisk synpunkt» konstaterar Braunstein inledningsvis att det med hänsyn till bristen på fullständig översikt över de exploateringsbara grustillgångarna framstår såsom önskvärt att den lokala inventeringsverksamheten snarast fullföljes och avslutas. Med tanke på de kostnader och den tidsåtgång en mera fullständig inventering skulle kräva förordar Braunstein en förenkling av det fortsatta inventeringsarbetet särskilt i vad det avser landets mera grusfattiga delar. En metod som därvid framställes såsom en förebild är den inventering som i Kristianstads län bedrivits med anlitande av lantmäteripersonalen. Beträffande landets grusrika delar — särskilt de mellansvenska länen — framhålles
