betänkande om skydd för vattenförsörjningen (SOU 1960: 38) har föreslagits en genomgripande ändring av vattenlagen i berörda avseende, med innehåll att 2 kap 58 § vattenlagen upphör att gälla och ersättes med befogenhet för länsstyrelsen att fastställa skyddsområde för grundvattentillgång. Inom sådant skyddsområde har länsstyrelsen att utfärda föreskrifter om vad som skall iakttagas till skydd för grundvattnet när bl a grustäkt bedrives inom skyddsområdet. Den nuvarande möjligheten att hos vattendomstol utverka servitut till skydd för grundvattentillgång bibehålles. Kommitténs förslag har ännu ej föranlett någon lagstiftningsåtgärd.
Ur förarbetena till naturskyddslagen må återges vissa uttalanden ägnade att närmare belysa innebörden av de särskilda reglerna om täkter. Naturskyddsutredningen anförde sålunda att utredningen ansåg det uteslutet att införa tillståndstvång beträffande varje företag, som kan ha ur naturskyddssynpunkt ogynnsamma verkningar, men fann det lämpligt att sådan prövning må kunna ske beträffande vissa slag av arbetsföretag varvid främst borde ifrågakomma sådana som avser täkt av sand, grus, sten och dylikt. På grundval härav föreslog utredningen att länsstyrelsen skulle erhålla möjlighet att förordna om tillståndstvång för täktverksamhet inom områden utanför stadsplan eller byggnadsplan. Utredningens förslag var i övrigt i stort sett utformat enligt gällande lydelse i 21 § naturskyddslagen. I motiven anförde naturskyddsutredningen bland annat följande:
Vid övervägande av de åtgärder som kunna vara påkallade i frågan har utredningen ansett sig kunna utgå från att det skyddsbehov, som ur vetenskaplig synpunkt torde föreligga, kan i erforderlig utsträckning tillgodoses genom att områden, som ur sådan synpunkt prövas särskilt värdefulla fridlysas såsom naturminnen. Det skyddsbehov, som det därutöver gäller att tillgodose, torde, såvitt frågan är av beskaffenhet att böra lösas genom förevarande lagstiftning, hänföra sig uteslutande till landskapsbilden. — — — Vid tillstånd böra kunna knytas villkor om sättet för arbetets utförande samt om vidtagande av olika åtgärder till landskapsbildens skyddande. Ofta torde enkla åtgärder kunna leda till goda resultat. Såsom exempel å föreskrifter, som kunna ifrågakomma, må nämnas åläggande att icke börja ett grustag från sådan sida, som är synlig från allmän trafikled, att dölja ingreppet i naturen genom trädplanteringar eller besåning, att, sedan företaget avslutats eller allteftersom det fortskrider, verkställa avplaning av skarpa kanter och terrassering av branta stup. Genom dylika villkor torde skadeverkningarna kunna begränsas eller motverkas utan nämnvärda kostnader för företaget. Detta är givetvis av stor betydelse. Av allmänna rättsprinciper torde nämligen följa att tillstånd till visst företag ej bör kunna vägras, om markägaren eller annan rättsinnehavare med avseende å fastigheten därigenom skulle tillskyndas avsevärt men, med mindre skälig ersättning lämnas. På samma sätt bör ersättningsskyldighet inträda, därest vid tillståndsgivningen knytes villkor av beskaffenhet att medföra sådant men.
Vid remissen till lagrådet yttrade departementschefen bland annat följande om naturskyddsutredningens förslag rörande täktverksamheten:
För min del är jag icke beredd att förorda längre gående åtgärder än dem utredningen föreslagit. Dessa torde också i praktiken kunna medföra goda resultat.
