278
lagen. innebärande att rätt till ersättning — utöver den som redan tillerkänts vederbörande — endast kan ifrågakomma efter prövning i administrativ ordning i högsta instans. Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att den plan exploatör har att ingiva till länsstyrelsen bör innehålla ett tidsschema för täktens bedrivande, så att de naturvårdande åtgärderna ej skall kunna fördröjas under lång tid. Beträffande den förundersökning som måste föregå upprättandet av plan för grusexploatering hänvisar Sveriges geologiska undersökning till de goda tekniska hjälpmedel som numera finnes varigenom grustäkterna med stor säkerhet kan lokaliseras till områden där ett fullgott material erhålles. Svenska naturskyddsföreningen framför några synpunkter på komplettering av författningsändringarna:
I 21 § naturskyddslagen bör nämnas — förutom menlig inverkan på landskapsbilden — även annan väsentlig skada ur naturvårdssynpunkt, såsom å naturvetenskapligt värdefulla naturminnen, vattentäkter, fritidsområden m m. Det bör klargöras, att förbud mot grustäkt kan utfärdas för hela åsar eller andra större partier. Att i paragrafen förutsättes plan är utomordentligt viktigt, men föreningen förordar att det direkt utsäges att länsstyrelsen äger själv på ägarens bekostnad låta upprätta erforderlig plan. Om länsstyrelsen får personal som sysslar med dessa frågor, bör det i enklare fall vara betydligt lättare att få fram en plan på det sättet. I andra fall bör vederbörande hänvisas till någon institution eller konsulent för utförande av de undersökningar beträffande grusfyndighetens kvalitativa och kvantitativa uppbyggnad, som erfordras för ärendets handläggning.
I förslaget till § 15 i tillämpningskungörelsen presenteras synpunkter på den plan, som skall uppställas som villkor för tillstånd till arbetsföretag. Någon tvekan har uppstått om i uttrycket »åtgärd i syfte att begränsa eller motverka företagets inverkan på landskapsbilden» kan innefattas plan för den slutgiltiga terrängutformningen. Ett klarläggande är önskvärt.
Möjlighet bör vidare beredas länsstyrelsen att tvångsvis åstadkomma gemensam plan för flera täkter som berör samma område eller samma del av en ås. Ett mera komplicerat önskemål är, att de även i övrigt bör kunna behandla hela åspartier som en samfällighet. Detta skulle vara av utomordentligt värde för att motverka irrationell exploatering.
Länsstyrelsen bör vidare ha uppgifter om när tillämnad grustäkt skall tagas i bruk och hur många kubikmeter man avser att bryta ut per år. F n lär det pågå en viss upphandling av grusförekomster, vilka torde exploateras först om en 10 à 15 år. Anmälan om grustäkt inges redan nu. Föreningen kan icke finna, att länsstyrelserna i dag skall behöva binda sig och meddela tillstånd för en täkt, som kanske icke skall tagas i bruk förrän om åtskilliga år. Helt andra förhållanden kan då föreligga.
I samband med att länsstyrelsen meddelar tillstånd till grustäkt inom område som kan vara av väsentligt intresse ur naturskyddssynpunkt borde det vidare finnas möjlighet för länsstyrelsen att i överensstämmelse med fornminneslagens bestämmelser ålägga exploatören att bekosta erforderlig naturvetenskaplig undersökning. Många rullstensåsar innehåller nämligen betydande naturvetenskapliga värden, vilka helt undandrages forskningen om de icke undersöks innan täkt företages.
Föreningen vill dessutom fästa uppmärksamheten på att den kungörelse, SFS 37/1959, som utfärdats angående skyldighet att anmäla upptagandet av nya grus-, sand- eller stenbrott, på sina håll föranleder praktiska svårigheter för länsstyrelserna till följd av att dessa fått blott en månad på sig för bedömning av ärendena.
