280
storleken av det årliga uttaget av grus ur viss täkt utan på verkningarna ur landskapssynpunkt av arbetsföretaget då detta är avslutat. Med hänsyn härtill kan som alternativ övervägas att göra avgiftsskyldigheten beroende av att uttaget för visst år uppgår till viss mängd grus.
Utredningsmannens farhågor för att länsadministrationen icke utan kraftig personalförstärkning skulle kunna bemästra uppbörds- med flera bestyr torde vara ogrundade. Den arbetsmängd, som skulle tillföras länsstyrelserna, komme med säkerhet att bliva ringa i jämförelse med den kapacitet som uppbördsorganisationen numera har.
Såväl uppbörds- som kontrollverksamheten torde för övrigt kunna ordnas relativt enkelt. Det torde få förutsättas, att uppbörden icke sker via de allmänna debetsedlarna.
I anslutning till ytterligare några av utredningsmannens framförda invändningar mot en accis vill kollegiet förorda att någon differentiering av avgiften efter olika slag av grus ej göres samt att avgiftsbeläggningen begränsas till naturligt grus och sålunda ej får omfatta även andra substansuttag såsom stenbrytning.
Inflytande avgiftsmedel lära i första hand böra användas för inköp av skyddsvärda åsar eller åspartier och för landskapsvårdande åtgärder vid äldre täkter. Emellertid torde sådana medel undantagsvis böra användas även för landskapsvård vid ny täkt. Detta bör kunna komma i fråga därest av särskilda skäl osedvanligt kostsamma åtgärder äro önskvärda. I dylikt fall torde företagaren kunna utföra arbetet såsom entreprenör för det allmänna.
Förnyad utredning förordas även av domänstyrelsen, som ej delar
Braunsteins principiella betänkligheter mot exploateringsavgiften, utan anser det
rimligt och riktigt, att en verksamhet, som åstadkommer en obotlig
spoliering av naturvärden, även belastas med avgifter för att lämna samhället
gottgörelse för denna skada. Beträffande den befarade fördyring av väg- och
husbyggnadskostnader, som en grusaccis skulle medföra, ansluter sig
styrelsen till de synpunkter härom, som framförts av reservanten Esping och
tillägger:
Enligt styrelsens uppfattning bör skyldigheten att erlägga grusexploateringsavgift i princip åvila fastighetens ägare, även om det kanske kan visa sig möjligt att ifråga om avgiftens erläggande finna praktiska genvägar. Fastän staten utgör den största gruskonsumenten, befinner sig endast en ringa del av de utnyttjade grustäkterna i statlig ägo; i övrigt sker vanligen den statliga grusanskaffningen antingen genom arrende eller särskilda avtal med fastighetsägarna om grusupplåtelse eller genom inköp av grus direkt från leverantörer eller indirekt genom entreprenörer. Självfallet kan det befaras, att fastighetsägarna i motsvarande grad höja avgälderna för upplåtelserna, varigenom det i sista hand blir konsumenterna, som få känning av avgiften.
Ett förslag till helt ny lösning av avgiftsfrågan framlägges av
skogsstyrelsen. Styrelsen förordar införandet av en accis begränsad till vissa ur
naturskyddssynpunkt viktiga områden i enlighet med en klassindelning grundad
på en ingående inventering. Styrelsen anför:
Svensk lagstiftning erbjuder exempel på att staten för tillgodoseende av allmänna intressen i vissa fall anser sig utan ersättning till markägaren kunna inskränka
