dennes rätt att på ekonomiskt bästa sätt utnyttja sin mark. Strandlagen är ett sådant exempel. Den innebär bl a, att en grupp av landets markägare tvingas avstå från förmåner, i vissa fall av högt ekonomiskt värde, för tillgodoseende av allmänhetens behov av rekreation mm. Det synes skogsstyrelsen som en förordning om accis för uttagning av grus, sten m m inom enbart sådana lokaler, där exploateringen bör regleras ur naturskyddssynpunkt, skulle utgöra en i flera avseenden nästan fullständig parallell till strandlagen. Motivet för accisen liksom för strandlagens begränsning av markägarnas förfoganderätt till strandmark skulle sålunda vara att det allmännas intressen hotas. Givetvis förutsätter nämnda slag av accis en inventering av materialförekomsterna med hänsyn till skadeverkningarna ur naturskyddssynpunkt av en exploatering. Önskvärt vore att vid inventeringen förekomsterna uppdelades i exempelvis tre klasser med hänsyn till skadeverkningarna, (svåra, måttliga och obetydliga sådana). I konsekvens med vad ovan anförts skulle enbart materialförekomsterna av de båda förstnämnda klasserna komma i fråga vid accisbeläggning. Vidare skulle, om accisen differentierades, detta ske med hänsyn till skadeverkningarna (klassindelningen) och obeaktat materialets kvalitet och användbarhet för olika ändamål. Det får förutsättas, att accisen under alla förhållanden skulle bli mycket måttlig och föga påverka materialpriset vid konsumtionsorten.
En del av utredningsmannens invändningar mot en allmän grusaccis torde försvagas eller bortfalla, om avgiften uttages efter de här uppdragna linjerna. Möjligen kan andra invändningar resas. Beklagligtvis lämnar betänkandet ej tillräcklig grund för bedömning rörande de praktiska möjligheterna att genomföra en accis av detta slag och de ekonomiska konsekvenserna av en sådan. Måhända skulle det material, som i vissa län insamlats vid grusinventeringarna, kunna ge ledning för dylika bedömanden. Det skulle enligt skogsstyrelsens uppfattning vara av värde, om i något eller några län en bearbetning av det insamlade inventeringsmaterialet kunde göras med hänsyn härtill.
Ett flertal av de spörsmål, som framkommit i samband med utredningen, blir i hög grad beroende av ställningstagandet i finansieringsfrågan. Sålunda kan medlens användning för olika ändamål behöva avgöras med hänsyn till medlens art, acciseller anslagsmedel. Likaså kan de åtgärder, som en exploatör ålägges vidtaga, påverkas av en eventuell skyldighet att därutöver erlägga accis. Skogsstyrelsen, som med hänsyn till svårigheterna att bedöma det härovan skisserade accissystemet ej är beredd att taga ställning i finansieringsspörsmålet, anser sig därför böra för egen del lämna därmed sammanhängande frågor öppna.
| — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Avslutningsvis får skogsstyrelsen som sin åsikt framhålla, att utredningen ej tillräckligt klarlagt förutsättningarna att uttaga en grusaccis. Det vore därför önskvärt att utredningen kompletterades i detta avseende. Härvid torde uppmärksamhet böra ägnas möjligheterna att genomföra en sådan till särskilda lokaler begränsad accis som skogsstyrelsen härovan angivit. Vidare torde, oavsett frågan om accis, böra undersökas om de ur naturskyddssynpunkt ömtåliga områdena kunde geografiskt avskiljas. Härigenom skulle måhända särskilda skyddsbestämmelser kunna begränsas att gälla nämnda områden, medan byggnadsverksamheten inom landet i övrigt skulle kunna fortgå utan hinder av onödigt stränga sådana bestämmelser.
Vetenskapsakademiens naturskyddskonmmitté ställer sig positiv till införande av en generell accis vid kommersiell drift och understryker, att svårigheterna med uttagandet av denna avgift ej får överdrivas.
Länsstyrelsen i Kalmar län finner att bärande skäl ej anförts mot tanken
