296
Klass 3: Hinder ur natur- och kulturvårdssynpunkt bör inte resas mot grusbrytning.
Enligt approximativa överslagsberäkningar har de tre klasserna beräknats omfatta respektive 223, 66 och 271 milj kubikmeter. Dessa volymer ger icke någon uppfattning om i åsarna ingående materialsorter. Av klass 1, totalt 223 milj kubikmeter, hänföres icke mindre än 63 milj kubikmeter till klass 1 B.
Utredningen har funnit de allmänna principerna bakom Uppsalautredningen mycket förtjänstfulla, men vill i detta sammanhang endast understryka att varje sådan planering delvis är ett slag i luften så länge icke den allmänna ekonomiska ramen för vad åsskyddet får kosta samhället är känd för myndigheterna.
En minst lika viktig faktor som den översiktliga planeringen är detaljplaneringen eller vad som redan nu i dagligt tal kallas grustäktsplanen. Denna plan är av utomordentligt stor betydelse, enär det är genom denna som det i princip avgöres hur all framtida täktverksamhet av någon betydelse skall ske. På grund härav bör den uttryckligen omnämnas i lagtexten i enlighet med vad Braunstein föreslagit, d v s att tillstånd till täkt må göras beroende därav att plan för företaget framlägges. Länsstyrelsen kan då enkelt ansluta sitt beslut till en plan, som den finner tillfredsställande.
Den praktiska delen av upprättandet av en grustäktsplan har endast i ringa utsträckning berörts av Braunstein. Däremot har grus- och makadamföreningen i sitt yttrande till utredningen framlagt detaljerade och konstruktiva synpunkter på planens innehåll. Utredningen kan i allt väsentligt ansluta sig till dessa. Någon detaljreglering av grustäktsplanen bör dock knappast införas i naturvårdslagen eller dess tillämpningskungörelse. Det torde vara tillräckligt att i den sistnämnda författningen allmänt framhålla, att planen skall utvisa grunddragen av terrängförhållandena före samt efter fullbordad täkt jämte befintliga fastighets- och äganderättsförhållanden samt dessutom innehålla en redogörelse för den materialundersökning, varpå planen grundar sig, hur motstående allmänna intressen såsom naturvård, kulturminnesvård, grundvattenskydd och bebyggelse beaktats, under vilken tid brytningen planeras pågå samt omfattningen av de återställningsarbeten, som avses att utföras såväl under pågående som efter avslutad täkt. Länsstyrelsen torde endast ha anledning beakta vederhäftigt upprättade planer, som grundar sig på ett styrkt aktuellt behov. Brister planen i något väsentligt avseende, utgör detta anledning för länsstyrelsen att vägra tillstånd, innan bristen avhjälpts. Dylikt avslag bör icke vara ersättningsgrundande.
Innehållet i en plan bör i övrigt vara beroende av ärendets allmänna omfattning och betydelse ur naturvårdssynpunkt. Det kommer säkerligen att i framtiden även finnas täkter, som är relativt betydelselösa ur allmän synpunkt, och då bör länsstyrelsen kunna avstå från att påfordra plan eller nöja sig med mycket enkel sådan. Utredningen vill starkt understryka nödvändigheten av att undvika en byråkratisering av grustäktsplaneringen. Det
