diskussionen om de i naturen kvarlämnade skrotbilarna. På grund härav finner utredningen anledning framhålla, att det allt vanligare förfaringssättet att övergiva en skrotningsfärdig bil i naturen klart måste vara att anse som sådan kvalificerad nedskräpning för vilken här behandlade regler avser att råda bot. Problemet med de övergivna bilarna, vilket tidigare berörts under arbetsföretag i allmänhet, är emellertid ingalunda löst med nyssnämnda precisering. Oftast torde nämligen förhållandena vara sådana att bilens ägare icke kan uppspåras. Vidare kan svårigheter uppstå vid omhändertagandet av fordonet på grund av hittegodslagens bestämmelser. Enligt utredningens uppfattning torde dock här antydda problem komma att bli av mindre omfattning för att så småningom helt upphöra därest frågan om kontroll av nedskrotningen av de avregistrerade fordonen kan lösas tillfredsställande. Rörande denna fråga får utredningen hänvisa till bilskrotningsutredningens kommande förslag.
Nedskräpningsbestämmelserna syftar väsentligen till att motverka uppkommande otrevnad eller skada för annan. Även andra åtgärder vid vistelse i naturen kan dock ha liknande negativa verkningar. Utredningen har därvid främst haft i åtanke de former av störande oljud som blivit följden av de allt vanligare förekommande transistorapparaterna, motorbåtarna och andra moderna företeelser. En ohämmad användning av dylik utrustning kan i många fall inverka skadligt på djurlivet och dessutom väsentligt förringa naturupplevelsens värde för rekreationssökande personer. Visserligen är alltför ohämmade former av störande oljud i vissa fall underkastade straffbestämmelser i strafflagen och ordningsstadgan, men icke desto mindre torde det vara värdefullt med en allmän hänsynsregel på detta område även i naturvårdslagen. En sådan regel bör dock icke lämpligen åtföljas av speciella sanktionsföreskrifter i denna lag utan närmast utgöra underlag för upplysningsverksamheten.
Hänsynen till den levande naturen har tidigare understrukits i olika sammanhang. En allmän regel med bl a detta syfte ingår sålunda i lagförslagets inledande paragraf, som närmare behandlats ovan (sid 193). Vidare har dessa frågor berörts under avdelningen om skydd för växt- och djurarter (sid 204). Emellertid torde härutöver finnas behov av att understryka att onödig skadegörelse på växter och djur skall undvikas vid uppträdandet i naturen främst av den anledningen att propagandan för ett ökat naturvett skulle vinna i styrka, om den kunde hänvisa till ett lagstadgande. Regler av denna art kan dock icke utformas på ett så tvingande sätt, att överträdelser medför ansvar.
På grund av det anförda föreslår utredningen att den nu gällande nedskräpningsregeln utvidgas att omfatta uppträdandet i naturen mera allmänt. Stadgandet bör lämpligen innehålla att vid vistelse i naturen envar skall iakttaga att han ej skräpar ned med glas, papper, avfall eller annat så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada för annan eller uppträder hög-
