332
behandlar skador som uppkommer genom preliminära åtgärder för avsättande av naturreservat eller naturminne.
För ersättningsförfarandet i samtliga här avsedda fall gäller att bedömningen skall ske enligt gängse värderingsprinciper. Därvid skall beaktas att det varken enligt gällande rätt eller enligt utredningens förslag existerar någon allmän frihet att företa åtgärder hur som helst i naturen. I den inledande paragrafen till naturvårdslagen har utredningen fastslagit att den som nyttjar naturen i samband med arbetsföretag, rekreation eller eljest skall visa varsamhet så att onödig skada ej uppkommer. Detta innebär utom annat att exploatering av naturtillgång eller annan verksamhet i naturen i princip icke får ske på sådant sätt att onödig skada tillfogas landskapsbilden eller andra allmänna intressen. Detta medför i sin tur att all verksamhet i naturen i förekommande fall har att bära kostnaderna för sådana återställningsåtgärder som skäligen kan krävas. På denna punkt hänvisas till vad utredningen anfört i motiven till 1 § och även utvecklat i allmänna motiv rörande arbetsföretag i allmänhet och täktverksamhet. Utredningen vill ånyo understryka att samma princip gäller generellt och alltså icke endast i naturvårdslagstiftningen utan också för speciallagstiftning som berör naturvårdsfrågor. Nämnda förhållande måste få konsekvenser vid beräkning av intrångsersättning på det sättet att från beräknat bruttoersättningsbelopp alltid skall dras utom annat kostnader för återställningsåtgärder i naturen.
I övrigt kommer beräkningen av intrångsersättning i här ifrågavarande del att ske på ett sätt som liknar det som tillämpas vid inskränkning i bebyggelserätt. Från det tidigare värdet dras det markvärde som återstår efter det inskränkning införts eller tillstånd vägrats till viss åtgärd. Avser ersättningen naturreservat eller naturminne skall därutöver i förekommande fall avdrag ske för s k influensvärde som uppkommit på mark utanför reservatet. Härutöver finns det anledning att var för sig något kommentera ersättningsberäkningen i vad avser täktverksamhet och arbetsföretag.
Täktverksamhet
En viktig ersättningsfråga är den som sammanhänger med täktverksamhet och alldeles särskilt grustäkt. Denna ersättningsfråga regleras som nämnts i 33 § lagförslaget som har en konstruktion som liknar 21 § tredje stycket gällande naturskyddslag. Detta innebär att avslag på ansökan om tillstånd till grustäkt kan föranleda ersättningsskyldighet för kronan om sakägare tillskyndas avsevärt men. Liknande ersättningsskyldighet kan inträda under enahanda förutsättning till följd av föreskrift som anknytes till lämnat tillstånd till täkt.
Någon rättspraxis beträffande tolkning och tillämpning av 21 § naturskyddslagen finns icke. Detta sammanhänger med att man i allmänhet
