värde eller motsvarande värde samt influensvärde — varvid värdena i samtliga fall hänföres till tidpunkten för länsstyrelsens beslut om avsättandet — och bestämmer intrångsersättningen genom att från bebyggelsevärdet dra de övriga delvärdena.
Ersättning för annan inskränkning i rätten att förfoga över mark
Ersättning på annan grund än inskränkning i bebyggelserätten kan aktualiseras genom att mark avsättes till naturreservat enligt 6 § eller naturminne enligt 12 § eller genom att arbetsföretag eller täktverksamhet hindras eller regleras jämlikt 22 och 23 §§ i förslaget till naturvårdslag. Även preliminära regleringsåtgärder enligt 8 § lagförslaget kan medföra att liknande ersättningsfrågor blir aktuella. I samtliga dessa fall är det en generell förutsättning för att ersättning skall kunna utgå att regleringsåtgärden på en fastighet föranleder intrång som är av någon mera väsentlig betydelse. Intrånget måste ha en allvarlig karaktär för att kunna bedömas som ersättningsgillt.
Vid inskränkning i bebyggelserätt genom åtgärder enligt gällande naturskyddslag och strandlag innebär det generella villkoret för ersättning att det råder ett uppenbart missförhållande mellan markens värde före och efter byggnadsförbudet. Detta är samma princip som gäller i liknande fall enligt byggnadslagen varför det ansetts ligga närmast till hands att tillämpa densamma även eljest då begränsningar i rätten att bebygga mark föreskrives. Vid här behandlad annan inskränkning i rätten att förfoga över mark enligt naturskyddslagen innebär det generella villkoret för ersättning att åtgärden föranleder avsevärt men för markägaren eller annan rättsinnehavare. Därmed torde icke ha avsetts att göra någon principiell åtskillnad mellan de två intrångstyperna i vad avser metodiken för uppskattning av ersättningarna. Vad man velat vinna med kravet på avsevärt men — i jämförelse med uttrycket uppenbart missförhållande mellan angivna markvärden — synes närmast vara att undvika ersättningsplikt i fall där det visserligen föreligger ett uppenbart missförhållande mellan markvärdena före och efter en åtgärd enligt naturskyddslagen men där den av åtgärden förorsakade förlusten ändock är praktiskt taget betydelselös för markägaren (prop 188/1952, sid 44—45). Någon ändring häri föreslås icke av utredningen.
I utredningens lagförslag samlas ersättningsreglerna beträffande här avsedda ersättningsgrunder i tre särskilda lagrum. I 30 § regleras ersättning inom naturreservat och naturminne tillsammans med motsvarande ersättning för inskränkning i bebyggelserätt. I 38 § förekommer regler om ersättning vid arbetsföretag eller täktverksamhet som hindras eller regleras enligt ovan. I 31 § slutligen förekommer en ersättningsregel som uteslutande
