338
ersättning. I sammanhanget vill utredningen särskilt understryka att lösenbeloppet i förekommande fall skall bestämmas med tillämpning av den genomgående princip i byggnadslagen och strandlagen för vilken redogjorts ovan och som innebär att mark som belägges med inskränkning i dispositionsrätten skall i inlösnings- eller ersättningsfall uppskattas efter realvärdet vid den tidpunkt då inskränkningen inträdde.
Behandlingen av ersättningsfrågor
Fråga om ersättning eller inlösen enligt naturvårdslagen lär oftast uppkomma på det sättet att den som vill ställa sådana anspråk gör framställning därom hos länsstyrelsen. För ärendets handläggning är det önskvärt att sökanden vid framställningen fogar den utredning i saken som han förfogar över och som han önskar åberopa till stöd för framställningen. Denna utredning bör i första hand ta sikte på att visa att en ersättnings- eller inlösningssituation över huvud taget föreligger eller med andra ord att i förekommande fall ett uppenbart missförhållande eller avsevärt men eller synnerligt men kan konstateras. I andra hand bör sökandens utredning därjämte styrka det belopp som yrkas såsom intrångsersättning eller lösensumma.
I förekommande fall äger länsstyrelsen enligt 38 § första stycket lagförslaget förelägga den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen vid påföljd att han eljest skall ha förlorat sin talan. Denna regel har tillkommit genom direkt överflyttning av motsvarande bestämmelse i 28 § första stycket naturskyddslagen. Enligt utredningens mening kan regeln främst få betydelse i sådana fall där ersättningsfrågan har en avgörande betydelse för möjligheterna att vidta en önskvärd åtgärd enligt naturvårdslagen.
Länsstyrelsen har att i egenskap av regionalt naturvårdsorgan ta ställning till framställningar av här ifrågavarande slag med biträde av den expertis som är tillgänglig för länsstyrelsen på länsplanet. Därvid lär det ofta visa sig att den av sökanden förebragta utredningen i frågan behöver kompletteras i olika avseenden. Detta bör i första hand ske så att utredning verkställes i tjänsten genom överlantmätaren under erforderlig samverkan med annan länsmyndighet. Om viss utredning icke kan åstadkommas på detta sätt äger länsstyrelsen anlita annan sakkunnig person för ändamålet. Sedan saken blivit tillfredsställande utredd skall länsstyrelsen i första hand ta ställning till frågan om en ersättnings- eller inlösningssituation över huvud taget föreligger. Om länsstyrelsen finner att så icke är fallet skall framställningen avslås. Detta innebär att länsstyrelsen anser sig sakna möjlighet inleda förhandlingar med sökanden eftersom hans anspråk är ogrundat. Däremot kan avslaget icke påverka sökandens generella rätt enligt 39 § lagförslaget att bringa frågor om ersättning eller inlösen under expropriationsdomstolens prövning.
