Sida:SOU 1962 36.djvu/349

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
347

27 §.

Med anordning vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning åsyftas främst anordning som uppsatts med stöd av byggnadslov enligt byggnadslagstiftningen. Om det av utredningen föreslagna tillägget till 54 § byggnadsstadgan antages, kommer byggnadslov att krävas för skylt eller ljusanordning ej blott inom stadsplan utan även, i den mån länsstyrelsen förordnar härom, inom område med byggnadsplan. — Där tillämplighetsområdet för 52 § byggnadsstadgan och 25 § naturvårdslagen sammanfaller kommer förstnämnda stadgande i vad det avser skylt och ljusanordning i fortsättningen främst att ha betydelse i fråga om anordningar som avses i sistnämnda §:s tredje stycke; det bör däremot icke kunna åberopas beträffande anordning som är anbringad helt i överensstämmelse med tillstånd som meddelats jämlikt 25 § första stycket.

28 §.

Stadgandet i 26 § naturskyddslagen angående nedskräpning har kompletterats med en allmän förhållningsregel rörande uppträdandet i naturen i vissa andra avseenden. Överträdelse har dock inte förenats med straffansvar.

29 §.

I jämförelse med 27 § naturskyddslagen föreslås länsstyrelsens befogenhet att ingripa vid nedskräpning utökad i två hänseenden. Dels synes det icke påkallat att bibehålla nuvarande villkor att uppkommen fara för skada till person eller egendom skall vara uppenbar och dels bör inskränkningen att vitesåläggande får meddelas blott i den mån det kan ske utan att oskäligt betunga den försumlige utgå.

30—32 §§.

Enligt strandlagens ersättningsregler skall vid prövning av fråga om eller i vad mån gottgörelse skall utgå i anledning av vägrat tillstånd till bebyggelse inom förbudsområde även beaktas den nytta som genom influensverkan kan uppkomma för den berörda fastigheten tillhörande mark utanför förbudsområdet. Denna kvittningsregel uttryckes i 3 § strandlagen genom stadgandet att den där åsyftade jämförelsen skall avse den ifrågavarande fastigheten, till den del dess utnyttjande inom eller utom området för förordnandet påverkas av att bebyggelserätten inskränkts. Genom kravet på att jämförelsen skall avse den del av fastigheten, vars utnyttjande påverkas av förbudet, förebygges även ett obilligt resultat för markägaren i det fall, att värdet av den opåverkade delen av fastigheten är mycket högt. Regeln har med i sak oförändrat innehåll intagits i 32 §.

Som framgår av de allmänna motiven bör enligt utredningens mening