352
Besvär över länsstyrelsens beslut i mål enligt naturvårdslagen förutsättes skola upptagas av Kungl Maj:t i statsrådet, utom såvitt angår mål om föreläggande av vite samt om föreläggande att anordna genomgång genom stängsel m m. Dylika mål bör analogt med vad som nu gäller för motsvarande fall prövas av regeringsrätten. Med hänsyn till den utvidgning av möjligheten att anordna genomgång i stängsel m m som föreslagits av utredningen synes stadgandet i 2 § 1610) andra punkten regeringsrättslagen böra ändras till att gälla 18 § naturvårdslagen.
I anseende till det ansvar för naturvården som enligt utredningens förslag skall åvila länsstyrelsen finnes enligt utredningens mening ej anledning att i nya lagen bibehålla den i 35 § naturskyddslagen stadgade möjligheten för Kungl Maj:t att bemyndiga lämplig myndighet eller organisation att föra talan å naturskyddsintressets vägnar.
46 §.
Sedan numera nära tio år förflutit från strandlagens ikraftträdande finnes enligt utredningens mening ej längre skäl att bevara den särskilda övergångsbestämmelse till sagda lag som avser att vid anordnande av passage genom stängsel m m trygga ägarens rätt till ersättning i det fall att stängslet före lagens ikraftträdande uppsatts uteslutande i syfte att utestänga allmänheten. Ej heller i övrigt finnes, med de undantag som följer av 47 §, anledning att bibehålla Övergångsbestämmelser till de lagar som avses skola ersättas genom naturvårdslagen.
47 §.
År 1960 utfärdades med stöd av 3 § naturskyddslagen reglementen för samtliga nationalparker som tillkommit före nämnda lags ikraftträdande. Dessa reglementen bör gälla till dess annorlunda förordnas. Vid tillämpningen av reglementena bör så anses som om de utfärdats med stöd av nya lagen, och förekommande hänvisningar till naturskyddslagen bör anses gälla motsvarande bestämmelser i nya lagen.
De i §:ens andra stycke angivna lagrummen motsvaras i tillämpliga delar av 7—9, 13—15, 17—19 och 21 §§ naturvårdslagen. Med hänsyn till den sakliga överensstämmelse som i stort sett föreligger mellan de institut m m som åsyftas i de ifrågavarande äldre lagrummen och deras motsvarigheter i nya lagen anser utredningen det praktiskt lämpligt att naturvårdslagens bestämmelser blir tillämpliga även å ärenden som rör sådana äldre institut.
Har föreläggande enligt 20 § naturskyddslagen avsett enligt nya lagen tillståndspliktig täktverksamhet, kommer det på grund av stadgandet i 48 § andra stycket i lagförslaget att upphöra att gälla senast vid 1964 års utgång.
