Vid tillämpning av ersättningsregeln i 32 § naturskyddslagen då tillstånd vägras till bebyggelse å område som omfattas av förordnande enligt 1 § strandlagen eller 86 eller 122 § byggnadslagen skall ersättning för mistad bebyggelserätt bestämmas med utgångspunkt från värdet vid tidpunkten för förordnandet.
Ett förbud jämlikt 1 § strandlagen kommer uppenbarligen icke utan särskilt förordnande enligt nya lagen att omfatta bostadsbyggnad för försvaret etc. Däremot synes det undantag som stadgas i 19 § andra stycket andra punkten nya lagen i fortsättningen även böra tillämpas beträffande område som omfattas av förordnande enligt 86 eller 122 § byggnadslagen. Sådant förordnande bör vidare framdeles blott äga tillämpning å nybyggnad som faller under definitionen helt ny byggnad i 19 § första stycket.
I tredje stycket förutsättes att beslutet om tillståndsvägran vunnit laga kraft före nya lagens ikraftträdande. Strandlagen och byggnadslagen upptager i motsats till naturskyddslagen och nya lagen ingen tidsfrist inom vilken anspråk på ersättning senast skall framställas i anledning av vägrat tillstånd att uppföra byggnad inom förbudsområde. För att icke frågor om ersättning på grund av tillståndsvägran enligt strandlagen skall hållas svävande under obestämd tid torde böra stadgas att ersättningstalan skall väckas mot kronan vid expropriationsdomstolen inom viss tid, förslagsvis ett år efter nya lagens ikraftträdande. Härvid föreslås nya lagens ersättningsregler bli tillämpliga. Något avslag å ansökan om dispens från förbud enligt 86 eller 122 § byggnadslagen, som föranlett ersättning, lär aldrig ha meddelats, vilket sammanhänger med att frågan om vem som skall svara för gottgörelsen till markägaren icke lösts i lagen. Att stadga en tidsfrist för detta fall torde ej vara behövligt.
48 §.
Det synes rimligt att tillstånd till täkt som meddelats med stöd av 21 § naturskyddslagen jämställes med tillstånd enligt nya lagen. Det övervägande flertalet av nu befintliga grustag och andra täkter beröres inte av förordnande enligt nämnda lagrum. Beträffande sådana påbörjade täkter som inte är i drift vid tiden för nya lagens ikraftträdande bör denna lag omedelbart bli tillämplig. Dylik täkt bör sålunda inte få återupptagas utan tillstånd jämlikt 23 §. Övriga här åsyftade täkter, som påbörjats tidigare och pågår vid lagens ikraftträdande utan att hinder däremot föreligger på grund av förbud enligt 21 § naturskyddslagen eller eljest, bör få fortsätta under en övergångstid, till dess frågan huruvida tillstånd till täkterna kan lämnas enligt 23 § nya lagen hunnit prövas av länsstyrelsen. Sådan prövning bör enligt utredningens mening i allmänhet medhinnas under det första året. Därefter bör ingen täkt få fortgå utan att tillstånd lämnats enligt naturvårdslagen. Med hänsyn härtill är det
23
