366
Skogsvårdslagen måste enligt utredningens uppfattning främst ses som ett utryck för samhällets intresse av en rationell skogsproduktion. Skogen är ju basen för en av våra främsta exportindustrier. Om skogsvårdslagen med hänsyn till sitt huvudsyfte vilar på riktiga principer eller icke faller helt utanför utredningens kompetens att bedöma. Utredningen förlitar sig på att vederbörande fackmyndigheter har sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor. Däremot har utredningen sökt bilda sig en uppfattning om frågan, huruvida skogsvårdslagen tillåter en rimlig hänsyn till sociala och kulturella naturvårdsintressen. Det refererade innehållet i de kommande anvisningarna till lagen visar klart att så är fallet. Enligt utredningens mening går anvisningarna än längre och påbjuder en aktiv naturvårdsinsats från skogsvårdsstyrelsernas sida vid lagens tillämpning. Utredningen kan under sådana förhållanden icke finna den inledningsvis refererade kritiken befogad.
I samband med den djupgående strukturomvandling som i våra dagar sker inom landsbygdsnäringarna inträffar, såsom anmärkts i åtskilliga yttranden, en radikal förändring av landskapets utseende. I samband med nedläggandet av de mindre jordbruken, åkerns omföring till skogsmark o s v försvinner det klassiska ljusa och leende landskapet och ersätts av ett mörkare, mera stereotypt. Samtidigt försvinner åtskillig värdefull gammal bebyggelse. Ur många synpunkter kan denna utveckling beklagas. Det är emellertid enligt utredningens mening helt orealistiskt att ur naturvårdssynpunkt söka hejda eller vända på denna utveckling i stort. Vad som är möjligt ur ekonomisk synpunkt är att målmedvetet söka bevara ett tillräckligt stort antal exempel på det äldre odlingslandskapet i särskilt betydelsefulla miljösammanhang. Redan en sådan begränsad målsättning medför avsevärda kostnader. I enlighet härmed har utredningen förutsatt att myndigheterna vid avsättandet av nationalparker, naturreservat och naturminnen i samverkan med företrädare för kulturminnesvården särskilt skall ge akt på möjligheterna att rädda försvinnande element i det gamla kulturlandskapet till eftervärlden.
Även mot bakgrund av denna begränsade målsättning kan åtskilligt göras i syfte att slå vakt om viktiga miljöinslag i landskapsbilden. I detta hänseende vill utredningen fästa uppmärksamheten på den pågående omföringen av åker till skogsmark genom skogsplantering eller sådd. Det nu gällande programmet tar sikte på omföring av över 500 000 ha sådan mark, motsvarande cirka 12 % av all åker och betesmark som fanns i riket 1958. Dessa ärenden föranleder prövning av lantbruksnämnd enligt 2 § tredje stycket lagen den 30 juni 1947 om uppsikt å jordbruk. Denna lag tar enbart sikte på en ekonomisk bedömning av omföringen och medger icke formellt något utrymme för hänsyn till naturvårdsintressen. Enligt vad utredningen erfarit föreligger därför hos ansvariga myndigheter viss tveksamhet om i sammanhanget över huvud finns något utrym-
