380
ringar kan vinnas genom gemensamt utnyttjande av samma administrativa basapparat, exempelvis vissa lokaler, arkiv, kamerala funktioner, kansli, skrivbyrå, expedition o s v. Den senare typen av fördelar bygger främst på en lokal samordning och förutsätter icke nödvändigtvis nära relationer i fråga om arbetsuppgifternas art.
I remissyttrandena och i diskussionen i övrigt har ett stort antal myndigheter förts fram som lämpliga eller tänkbara att vara central naturvårdsmyndighet. De viktigaste är byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, kammarkollegium, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, riksantikvarieämbetet och skogsstyrelsen. Redan vid en första överblick av förslagen märks, att en del av dessa förutsätter naturvårdens överflyttning från jordbruksdepartementet till annat departement, i det byggnadsstyrelsen sorterar under kommunikationsdepartementet, kammarkollegium under finansdepartementet och riksantikvarieämbetet under ecklesiastikdepartementet. Redan på detta stadium av diskussionen vill utredningen anmärka, att även om departementstillhörigheten är en sekundär fråga stora fördelar torde vara förknippade med att naturvårdsfrågor handläggs inom samma departement som svarar för jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske samt specialhögskolor och forskning inom dessa områden.
Av de nyss uppräknade verken är en del enrådighetsverk — byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen — medan andra har en särskild styrelse — lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen. Kammarkollegium är ett kollegialt verk och riksantikvarieämbetet står under visst överinseende av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Uppenbarligen har ingen av de aktuella myndigheterna en högsta ledning, som påminner om den skisserade naturvårdsnämnden. Det är nämligen att märka, att sammansättningen av skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen helt naturligt avgjorts med hänsyn till dessa myndigheters speciella verksamhetsområde och därför icke automatiskt kan anses representera naturvården.
Vid en anslutning skulle det därför bli nödvändigt att tillskapa specialregler för handläggning av naturvårdsärenden, vilket i och för sig är möjligt men knappast befordrar enkelhet och effektivitet i den totala administrationen.
Om man därefter granskar möjligheterna att samordna den skisserade naturvårdsnämndens verksamhet på tjänstemannaplanet med motsvarande närbesläktade verksamhet hos de aktuella myndigheterna finnes på de flesta håll vissa tekniska samordningsmöjligheter. Sålunda skulle naturvårdsnämndens kanslibyrå kunna bilda en sektion i en byrå med juridiskt-administrativa uppgifter i byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, kammarkollegium, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen. Cheferna för dessa enheter har emellertid redan nu så maktpåliggande uppgifter, att det icke kan förutsättas att de i någon högre grad kan ägna sig åt den nya uppgiften.
De skisserade fackbyråerna, naturvårdsbyrån och landskapsplanerings-
