Sida:SOU 1962 36.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
381

byrån, saknar närmare motsvarigheter i statsförvaltningen. Vissa anknytningspunkter finns visserligen hos domänstyrelsens naturvårdsavdelning, byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå och lantmäteristyrelsens landsbygdsbyrå. De är dock så begränsade att man kan bortse från dem i detta sammanhang. De tekniska anslutningsmöjligheterna hos olika centrala verk bör för övrigt knappast tillmätas någon avgörande vikt. Det torde i stället vara myndighetens arbetsuppgifter och funktioner i stort, som har största betydelsen. Man måste taga med i bilden hela den nya naturvårdsorganisationen vid bedömandet av centralorganets lämplighet. Ur denna synpunkt bör enligt utredningens mening en anslutning endast ifrågakomma till myndighet, som redan nu har en viss funktion inom samhällsplaneringen och som på grund härav nära samarbetar med länsstyrelser och kommuner. Fästes avgörande vikt vid dessa förhållanden kan knappast domänstyrelsen, kammarkollegium eller riksantikvarieämbetet betraktas som idealiska anslutningsmöjligheter. Lantbruksstyrelsens och skogsstyrelsens regionala organ har relativt obetydliga kontakter med länsstyrelser och kommuner. De har däremot väl utbyggda kontakter med den jordägande befolkningen. Byggnadsstyrelsens och lantmäteristyrelsens regionala organ, länsarkitekten och överlantmätaren, har redan nu karaktär av sakkunnigorgan till länsstyrelsen. Lantmäteriets lokalförvaltning har slutligen en klar kommunal orientering.

Diskussionen om anslutningsmöjligheterna försvåras av att flertalet av de myndigheter, som i sammanhanget är av intresse, kan komma att förändras som resultat av pågående utredningar. Av allt att döma torde domänverket komma att övergå till en mera utpräglat affärsmässig driftsform — bildande av statligt bolag har ifrågasatts. Därvid torde det bli mera aktuellt att avlasta verket administrativa uppgifter än att pålägga det nya. Inom 1960 års jordbruksutredning överväges organisatoriska ändringar för verksamheten för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering, som kan komma att beröra såväl skogsstyrelsen som lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen. En utredning om en översyn av riksantikvarieämbetets organisation har nyligen igångsatts. En partiell översyn av byggnadsstyrelsens organisation har nyligen ägt rum, som tagit sikte på styrelsens byggande och byggnadsförvaltande funktioner. Däremot råder ännu ovisshet om den vid flera tillfällen aktualiserade översynen av planväsendets organisation. Denna fråga kommer, såsom framgår av propositionen nr 98/1962, att utredas i samband med en större undersökning rörande möjligheterna att närmare samordna samhällsplaneringens olika grenar.

De myndigheter, som med hänsyn till samtliga omständigheter av betydelse erbjuder de bästa anslutningsmöjligheterna, torde enligt utredningens uppfattning vara byggnadsstyrelsen med länsarkitektkontoren och lantmäteristyrelsen med sin regionala och lokala organisation. Ingen av de två verksstyrelserna är emellertid för närvarande så utformad att den utan utbyggnad med åtminstone en ny byrå kan omhändertaga ledningen av