kommer att behöva inriktas på samordning av olika experters synpunkter och samarbete med bl a kommunala representanter.
Efter övervägande av denna fråga har utredningen funnit det vanskligt att på detta stadium förorda bestämda, allmängiltiga kompetenskrav för nya befattningar i länsstyrelsernas personalstat. Huvudsakliga anledningen härtill är, förutom de ovan refererade, divergerande åsikterna, att en befattning som naturvårdsintendent i länsstyrelse knappast bör tillsättas utan att länsstyrelsen först haft tillfälle pröva vederbörandes lämplighet för uppgiften. Det finns för närvarande ingen kategori av yngre tjänstemän, ur vilken naturvårdsintendenterna självklart skulle kunna rekryteras. Det kan under sådana förhållanden knappast vara tillrådligt att nu inrätta befattningar som naturvårdsintendenter.
I stället föreslår utredningen att medel anvisas för att länsstyrelserna skall kunna anlita särskild arbetskraft för förekommande större uppgifter. Sannolikt kommer det därvid att visa sig att det i olika län erfordras olika slags sakkunniga, beroende på att naturvårdsarbetet har väsentligt olika inriktning i skilda delar av landet. Efter någon tid torde tillräcklig erfarenhet ha vunnits rörande kompetenskraven på de tjänstemän, som bör ställas till länsstyrelsernas förfogande i naturvårdsarbetet. Därvid bör även prövas om behovet av särskilda naturvårdsintendenter lämpligen kan samordnas för grupper av län. Väljes en sådan lösning torde befattningarna böra uppföras på naturvårdsstaten. Många skäl talar för att denna organisationsfråga löses i samband med den allmänna översynen av organisationen av samhällsplaneringen. — Utredningen vill emellertid med bestämdhet understryka att medelsanvisningen till länsstyrelserna under inledningsskedet icke får tillmätas för lågt. Det torde befrämja smidighet i arbetet om anslaget i fråga av länsstyrelserna finge utnyttjas relativt fritt till såväl ersättningar till sakkunniga och övrigt arbetsbiträde som reseersättningar och expenser. Utredningen återkommer till storleken av medelsanvisningen till länsstyrelserna under kostnadsberäkningarna i kap 12.
I likhet med praktiskt taget samtliga länsstyrelser anser utredningen att anordningen med ett särskilt råd för naturvårdsfrågor i varje län bör bibehållas. Rådet bör benämnas naturvårdsråd.
Rådens sammansättning varierar f n avsevärt, från 7 upp till 18 ledamöter. En viss normalisering av deras sammansättning torde vara önskvärd.
Enligt utredningens förslag övergår naturvårdsarbetet i framtiden mer och mer till expertarbete på tjänstemannaplanet, styrt av långsiktig planering. Härav följer att rådets väsentligaste uppgifter kommer att bestå i att deltaga i diskussionerna om den allmänna målsättningen för naturvärden i länet, att därvid taga initiativ inom hittills försummade områden samt att avge yttranden i frågor av principiell innebörd. Rådet bör däremot icke belastas med yttranden i detaljärenden.
Den värdefullaste egenskapen hos de nuvarande naturskyddsråden ligger
