länsstyrelse, då fråga om fridlysning av naturpark uppkommer, i den mån så prövas lämpligt skall bereda av frågan närmast berörda kommuner och samhällen tillfälle att yttra sig (13 §). Ett liknande förfarande föreskrives i samband med meddelande av förordnande om förbud mot täkt.
I verkligheten gör kommunerna redan nu en betydligt aktivare insats på naturvårdsområdet än den som direkt följer av naturskyddslagen. Detta sammanhänger främst med kommunernas ansvar enligt byggnadslagstiftningen, strandlagen och hälsovårdsstadgan. Av kap 10 framgår hur nära sammanhanget i praktiken är mellan åtgärder enligt nämnda lagar å ena sidan och framför allt den sociala naturvården och landskapsvården å andra sidan.
Utredningens allmänna riktlinjer för naturvården i framtiden accentuerar mycket påtagligt vikten av en aktiv kommunal insats. Detta sammanhänger främst med den vikt utredningen tillmätt den sociala naturvården och landskapsvården. En annan viktig faktor är att utredningen betraktar naturvården som en integrerande del av samhällsplaneringen i stort, ett område där kommunen har ett vittgående ansvar. Slutligen må påpekas att utredningens förslag till naturvårdslag innehåller element från annan lagstiftning, där kommunen redan nu har betydelsefulla uppgifter. Redan på nu anförda allmänna grunder framstår det som i det närmaste självklart att kommunens ansvar på naturvårdsområdet bör komma till klart uttryck i naturvårdslagen.
Utredningen övergår därefter till att närmare behandla på vad sätt och i vilka sammanhang kommunen enligt utredningens mening bör inkopplas i naturvårdsarbetet.
Enligt förslaget till naturvårdslag ankommer alla beslut enligt lagen på länsstyrelse eller Kungl Majt. Detta sammanhänger främst med det förhållandet att kronan enligt lagen har det primära ekonomiska ansvaret för de ersättningar, som kan aktualiseras av besluten. I andra hand motiveras beslutsnivån av att flertalet viktigare beslut kräver överblick över en större region. Emellertid skall av nyss anförda omständigheter icke dragas den slutsatsen att kommunen saknar inflytande över de beslut som träffas. Av utredningens utkast till innehåll i en tillämpningskungörelse till den nya lagen (sid 341) framgår att utredningen förutsatt att berörda kommuner skall höras före varje viktigare beslut enligt naturvårdslagen. Viktigast torde härvid vara avsättande av nationalpark och naturreservat, förordnande om strandskydd eller landskapsskydd samt riktlinjerna för tillstånd till täktverksamhet. Uppenbarligen kommer den beslutande myndigheten att taga den största hänsyn till de lokala önskemålen. Utredningen hyser den förhoppningen, att länsstyrelses beslut enligt naturvårdslagen ofta skall grunda sig på kommunala initiativ, som är så välmotiverade att de direkt kan realiseras.
I ett viktigt avseende har utredningen förutsatt en ny form av samverkan
