att kommunen får ett betydande medansvar i naturvården. De arbetsuppgifter, som därvid blir aktuella, har närmare utvecklats i föregående avsnitt av detta kapitel. Utredningens ställningstagande synes överensstämma väl med den refererade reformen i vattenlagen. Man torde sålunda kunna utgå från att lokala naturvårdsintressen, främst sådana som sammanhänger med behovet av friluftsområden och omsorgen om landskapsbild och miljö, primärt bevakas av vederbörande kommun.
Mellan naturvårdens representanter i naturvårdsdelegationen (jfr sid 379) å ena sidan samt vattenfallsstyrelsen å andra sidan har den 5 oktober 1961 ingåtts en överenskommelse om planeringen av vattenkraftexploateringen i vissa norrländska nederbördsområden. Överenskommelsen innefattar en planering som är avsedd att följas av vattenfallsstyrelsen vid dess vattenkraftexploatering och att beaktas av de naturvårdande organen vid deras framtida behandling av exploateringsprojekten. Genom överenskommelsen kan självfallet ej åsidosättas den prövning, som åvilar vattendomstolarna eller som eljest följer av lag eller författning. Icke desto mindre har det bedömts som möjligt att på grundval av det material som förelegat göra en sådan allmän planering som överenskommelsen innefattar. Vattenfallsstyrelsen har kommenterat densamma på i huvudsak följande sätt.
Sammanlagt omfattar överenskommelsen 70 objekt (sjöar, forsar, älvsträckor), som naturvårdsdelegationen ansett vara av särskilt värde ur naturskyddssynpunkt. Av dessa 70 objekt har genom överenskommelsen 28 friställts för utbyggnad och 28 undantagits från utbyggnad, medan ställningstagandet uppskjutits beträffande 14 objekt, därav för 7 sådana till år 1966 och för 7 sådana till år 1971.
Till belysning av överenskommelsens ekonomiska innebörd för det statliga vattenkraftintresset må anföras, att de statliga outbyggda vattenkrafttillgångarna inom det avhandlade området utgör ungefär 12 Twh/år (miljarder kwh per år). Härav har genom överenskommelsen ca 2 Twh undantagits från utbyggnad, beträffande ytterligare ca 2 Twh har ställningstagandet uppskjutits, medan resterande ca 8 Twh har friställts för utbyggnad såvitt avser naturskyddsintresset.
Bland de från utbyggnad undantagna objekten utgör Vuojatätno i Stora Lule älv det viktigaste med hänsyn till produktionsförmåga, regleringsmöjligheter och utbyggnadskostnader.
Även en del av övriga undantagna objekt är gynnsamma från kraftekonomisk synpunkt, men det finns också åtskilliga, vars betydelse för kraftförsörjningen mera kan sägas vara att de utgjort en reserv på längre sikt.
Vad gäller uppskovsobjekten, har styrelsen i stort sett funnit det möjligt att under en begränsad tid insätta alternativa produktionsobjekt, utan att detta skulle innebära alltför kännbara olägenheter. Innan uppskovstiden är till ända, får en ny bedömning göras med utgångspunkt från den kännedom, som man då har om olika kraftkällors produktionsförmåga, och med de värderingar, som då befinns aktuella i fråga om naturskydd och andra allmänna intressen.
Ehuru den träffade överenskommelsen för vattenfallsstyrelsens del innebär ekonomiska uppoffringar av högst betydande storleksordning, har vattenfallsstyrelsen med hänsyn till angelägenheten och vikten av de intressen, som naturvårdsintressenterna företrätt, ansett uppoffringarna böra göras. Det föreliggande resultatet
