hållanden, kulturförhållanden, turistväsendet, kommunala intressen mm. Det kan i detta sammanhang icke à priori hävdas att verkningarna ur naturvårdssynpunkt är betydelsefullare eller mera vittgående än exempelvis verkningarna på näringsliv och arbetsmarknad. Den slutliga bedömningen måste alltid bli en avvägning mellan samhällsintressen av olika slag. Härav följer enligt utredningens uppfattning att omfattningen och grundligheten av en naturundersökning för bedömningen av frågan om ett vattenbyggnadsföretag bör komma till stånd i princip skall avvägas med hänsyn till den metodik. som tillämpas rörande utredningar om återverkningar beträffande övriga samhällsintressen. Ur dessa synpunkter torde naturundersökningarna böra ges karaktären av kvalificerad, översiktlig bedömning av återverkningar på den levande naturen, landskapsbilden och rekreationsintresset och huvudsakligen inriktas på sammanhang, där väsentliga intressen står på spel. Utredningen hyser goda förhoppningar om att den föreslagna nya naturvårdsorganisationen skall kunna utforma denna delvis nya undersökningsmetodik i samverkan med vattenkraftsintressenterna och därmed fortsätta och vidareutveckla det grundläggande arbete som hittills gjorts inom naturvårdsdelegationen. Den nya naturvårdsorganisationen är så uppbyggd, att den erfarenhet och sakkunskap, som länsstyrelser och kommuner besitter, automatiskt blir utnyttjad.
Liknande synpunkter torde böra anläggas beträffande sådana naturundersökningar i vattenmål som syftar till att ge underlag för prövningen av ett vattenbyggnadsföretags tillåtlighet ur naturskyddssynpunkt enligt reglerna i 2 kap 3 § andra stycket vattenlagen.
Enligt utredningens principiella målsättning bör stor omsorg ägnas åt landskapsplaneringen i samband med vattenkraftutbyggnad och alla negativa verkningar bör i möjligaste mån neutraliseras eller kompenseras med positiva åtgärder. På detta område har under senare tid lagts ned stora kostnader och förtjänstfulla resultat har även uppnåtts. Enligt utredningens uppfattning är det dock av stor betydelse att kommuner och länsstyrelser blir aktivt inkopplade på detta område på grund av arbetsuppgifternas nära sammanhang med främst planeringen enligt byggnadslagen. Utredningen anser sålunda att utformningen av de landskapsvårdande åtgärderna i samband med vattenkraftutbyggnader är en huvuduppgift för kommunen vid dess bevakning av allmänna intressen inom orten.
Vad särskilt beträffar undersökningar av typ c, dokumenteringen av ett försvinnande natur- eller kulturelement, torde dessa i högre grad än övriga undersökningar kräva medverkan av vetenskapligt utbildad arbetskraft. Någon allmän norm för hur dessa arbetsuppgifter skall lösas, torde icke kunna uppställas. Kravet på dokumentation drives ibland mycket långt. Enligt utredningens uppfattning torde även dessa åtgärder främst böra sättas in på objekt, som ur vetenskaplig eller allmänkulturell synpunkt obestridligen är av framträdande intresse.
