delfrågor i en judiciell procedur. I sistnämnda hänseende bör framhållas, att utredningen icke funnit det möjligt eller av behovet påkallat att diskutera några ändringar i vattenlagen i fråga om de materiella villkoren för företags tillåtlighet. I detta hänseende har som förut nämnts nyligen vidtagits betydelsefulla ändringar, om vilkas effekt i praktiken ännu föga erfarenhet föreligger. Det kan under sådana förhållanden knappast göras gällande att ytterligare reformer av vattenlagen är omedelbart påkallade ur naturvårdssynpunkt.
Då det gäller den judiciella behandlingen av naturvårdsfrågor i samband med vattenbyggnadsföretag och den funktion som därvid bör tillkomma den av utredningen föreslagna statens naturvårdsnämnd ligger det nära till hands att göra jämförelser med den ordning som för närvarande tillämpas i vattenmål berörande fisket och vattenvården. I mål som avser byggande i vatten skall vattenrättsdomaren enligt 11 kap 36 § vattenlagen översända ett exemplar av ansökningshandlingarna till fiskeristyrelsen, vilken om fiskeriintresse finnes röna inverkan av företaget förordnar fiskeritjänsteman att avgiva yttrande till vattenrättsdomaren rörande verkningarna ur nämnda synpunkt och åtgärder som kan erfordras till skydd för fisket. Om sådant yttrande inte kan avgivas utan undersökning på platsen ankommer det på vattenrättsdomaren att uppdraga åt nyssnämnde eller annan av fiskeristyrelsen föreslagen tjänsteman att åt vattendomstolen verkställa undersökning och avgiva utlåtande som sägs i 11 kap 45 § vattenlagen. Den utredning och de förslag som härvid framlägges rörande det allmänna fiskeriintresset åberopas regelmässigt av kammarkollegiet vid utförandet av dess talan i förevarande hänseende. Det förekommer även i stor utsträckning att fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium samt fiskeriintendenter och andra fiskeritjänstemän förordnas att utföra sakkunnigutredningar rörande företagets inverkan på enskilt fiske. Ansökningshandlingarna i mål som gäller tillstånd till avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten enligt 8 kap vattenlagen ävensom annat företag som kan antagas leda till ökad vattenförorening skall jämlikt stadgande i 11 kap 36 § vattenlagen översändas till statens vatteninspektion, vilken enligt en lag av den 30 november 1956 övar tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden inom riket till motverkande av vattenförorening. Vatteninspektionen avger därefter yttrande i målet med förslag till åtgärder. I vattenmålet framställer vanligen kammarkollegiet yrkanden i överensstämmelse med inspektionens förslag. Enligt nämnda lag äger vatteninspektionen även befogenhet att själv föra talan hos vattendomstolen.
Otvivelaktigt kan vissa skäl anföras för att bereda den planerade naturvårdsnämnden en ställning i vattenrättsprocessen motsvarande den som för närvarande intages av fiskeristyrelsen eller vatteninspektionen. Härför talar framför allt nämndens egenskap av ett centralt naturvårdsorgan med uppgift att bevaka naturvårdens utveckling i riket. En dylik ordning skulle
