400
innebära att ansökningshandlingarna i flertalet mål angående vattenbyggnadsföretag av vattenrättsdomaren översändes till naturvårdsnämnden som, i regel efter undersökning på platsen, hade att avge yttrande i naturvårdsfrågorna. Därefter finge den talan för det allmänna naturvårdsintresset vartill yttrandet kunde föranleda föras antingen av kammarkollegiet eller av nämnden själv.
Enligt utredningens mening kan emellertid vägande invändningar riktas mot att fast inordna nämnden i vattendomstolsproceduren på det sätt som skisserats. Såsom framgår ovan av redogörelsen för naturvårdsorganisationens principiella uppläggning (sid 373) kommer naturvårdsnämndens verksamhet väsentligen att vara inriktad på andra arbetsuppgifter än naturvårdsfrågor i vattenmål. Om nämndens hörande göres obligatoriskt i alla vattenmål vari naturvårdsintresse av någon betydelse beröres torde en kraftig förstärkning av organisationens resurser jämfört med utredningens förslag bli nödvändig. Naturvårdsnämndens främsta uppgift i samband med vattenkraftutbyggnader bör enligt utredningens uppfattning vara att i samråd med andra myndigheter verka för en översiktlig planering av utnyttjandet av våra naturtillgångar på längre sikt med hänsyn till naturvårdsintresset. I detta hänseende bör nämnden ha goda förutsättningar att direkt övertaga naturvårdsdelegationens hittills bedrivna arbete. Vidare synes det angeläget att nämnden beredes tillfälle att avge yttrande beträffande de mycket stora vattenutbyggnadsföretagens verkningar ur naturvårdssynpunkt. I vad avser detaljplaneringen av åtgärder i fråga om sådana företag eller bedömandet av naturvårdsfrågor i samband med andra företag torde däremot naturvårdsintresset merendels kunna behörigen tillgodoses utan nämndens medverkan.
Härtill kan läggas en annan synpunkt. Enligt utredningens förslag avses naturvårdsnämnden komma att deltaga i samhällsplaneringen på ett helt annat sätt än fiskeristyrelsen och vatteninspektionen, varvid nämnden har att beakta även andra samhällsintressen än naturvården. Med hänsyn härtill framstår det som ett önskemål att nämnden i den mån den biträder i vattenmål så långt möjligt beredes ställning som ett opartiskt organ, vars verksamhet icke präglas av ett alltför ensidigt hävdande av naturvårdens intressen.
Vid övervägande av anförda omständigheter har utredningen stannat för att föreslå att naturvårdsnämnden skall kunna åtaga sig förordnande som sakkunnig i vattenmål jämlikt 11 kap 45 § vattenlagen men däremot icke obligatoriskt medverka i mål, vari naturvårdsfrågor beröres, på motsvarande sätt som de två nämnda myndigheterna. Önskemålet att trygga viss medverkan från nämndens sida i fråga om de mycket stora vattenutbyggnadsföretagen bör enligt utredningens mening tillgodoses på det sättet att nämnden övertar kammarkollegiets nuvarande uppgift att under det ur planeringssynpunkt viktiga förberedelsestadiet för dylikt företag efter sam-
