av tio år i sänder. Därest icke under nionde året ny prövning påkallas av strömfallets ägare eller av myndighet, som Konungen bestämmer, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till efterrättelse jämväl för nästa period. Om strömfall bebyggts efter det avgift bestämts, äger vattendomstolen, oaktat tioårsperioden ej gått till ända, för återstående tid meddela ändrad föreskrift när det påkallas av myndighet som Konungen bestämmer.
På yrkande av myndighet, som Konungen bestämmer, kan vattendomstolen enligt en bestämmelse som infördes år 1959 om det finnes erforderligt och lämpligt bestämma att den för tioårsperioden stadgade avgiften skall erläggas med högst hälften av det beräknade sammanlagda nuvärdet av avgifterna på en gång och återstoden genom årliga inbetalningar under perioden. Influtna avgifter skall, efter de närmare bestämmelser som meddelas av Konungen, användas dels till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd, samt till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet, dels ock för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande särskilt genom jords torrläggning eller beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens behov.
Kungl Maj:t har i kungörelse den 2 oktober 1953, angående indrivningen och användningen av vissa med anledning av företag enligt vattenlagen utgående avgifter, meddelat bestämmelser om bl a regleringsavgifterna. Dessa skall inbetalas till länsstyrelsen i det län där företaget huvudsakligen utförts.
Om någon anser sig genom vattenregleringsföretag ha tillskyndats skada eller olägenhet, för vilken ersättning icke bestämts av vattendomstolen, och vill han ha bidrag av regleringsmedel till kostnad för förebyggande eller minskande av sådan skada eller olägenhet eller gottgörelse därför, skall han göra ansökan härom hos vattenrättsdomaren. Ärendet avgöres av vattenrättsdomaren, en eller två vattenrättsingenjörer samt två vattenrättsnämndemän. Kostnader, som är förenade med ärendets utredning och avgörande, skall gäldas av regleringsavgiftsmedel.
Över beslutet må talan föras hos Kungl Maj:t. Ansökan om bidrag eller gottgörelse upptages icke till prövning förrän efter utgången av tiden för anmälan om ersättning för s k oförutsedd skada, därest icke särskilda skäl föreligger.
Om användningen av regleringsavgifter för annat ändamål än nyss sagts skall framställning göras hos Kungl Maj:t. Sådan framställning skall ingivas till vederbörande länsstyrelse, som har att med eget utlåtande översända densamma till Kungl Maj:t.
De ursprungliga bestämmelserna om regleringsavgifter har, som framgår av redogörelsen ovan, ändrats vid tre tilfällen, 1944, 1955 och 1959. År 1944 föreskrevs att regleringsavgi|ft skulle utgå icke blott såsom ditills för ökning av den uttagbara vattenkraften, utan även med anledning av förhöjning av den uttagbara kraftens värde genom förändringar i vattenföringen under året. Genom lagändringen 1959 ändrades bestämmelsen så att även s k korttidsregleringar blev avgiftsbelagda.
Latituden, inom vilken avgifterna kan bestämmas, har ändrats såväl år 1955 som år 1959.
År 1959 ändrades den tidrymd, under vilken vattendomstolens avgörande gäller, från 20 år till 10 år. Vid samma tillfälle lades till 14 § en bestämmelse, som innebär att vattendomstolen kan ålägga de avgiftspliktiga att utge förskottsinbetalning av viss del av de för en avgiftsperiod bestämda årliga avgifterna.
27
