422
En mycket viktig faktor i sammanhanget är att inflytande regleringsavgifter är disponibla med vissa lokala begränsningar. Med hänvisning till anförda uttalanden om att begreppen »den kringliggande bygden» respektive »den bygd, som beröres av företaget» icke skall tolkas alltför snävt har utredningen ansett sig — som en grov schematisering — kunna utgå från att de från ett visst regleringsföretag inflytande avgifterna enligt gällande bestämmelser knappast kan utnyttjas. utanför vederbörande vattendrags nederbördsområde. Ur dessa synpunkter är regleringsavgifterna främst en norrlandstillgång och utredningen har icke funnit någon anledning påkalla ändring i detta förhållande.
Det föreligger naturligtvis stora svårigheter att beräkna naturvårdens framtida andel i regleringsavgifterna. Utredningen vill icke göra gällande att naturvården är angelägnare än andra samhälleliga behov, som stöds genom regleringsmedlen. De norrlandskommuner, som det i regel gäller, har uppenbarligen stora allmänna behov att tillgodose med därav följande investeringsproblem. Den lokala anknytningen av regleringsavgifterna medger för övrigt knappast att därmed tillgodose några naturvårdsintressen av ren riksnatur. Huvudsakligen bör naturvårdens andel av regleringsmedlen utnyttjas för den kommunala landskapsvården och för det lokala naturvårdsintresset av social natur.
Både den faktiska storleken av »naturvårdsandelen» av regleringsmedlen och det område av naturvården, där denna andel kan sättas in kan alltså nu endast uppskattas mycket grovt. Vid övervägandet av denna fråga har utredningen ansett det skäligt att beräkna att 10 % av regleringsavgifterna bör inräknas i naturvårdens budget. Detta skulle med utgångspunkt från de förut refererade uppskattningarna av Sterne innebära, att norrlandslänen på sikt skulle kunna disponera ett belopp av storleksordningen 1 miljon kronor per år för vissa slag av naturvårdsåtgärder. — Utredningen, som anser en sådan disposition skälig, vill dock påpeka att detta i och för sig betydande medelstillskott icke sammanfaller med naturvårdsarbetets mest kostnadskrävande delar av landet.
För att förenkla administrationen av regleringsmedlen för naturvårdsändamål föreslår utredningen att Kungl Maj:t årligen ställer ett belopp till förfogande motsvarande 10 % av disponibla medel och med den fördelning mellan vederbörande länsstyrelser, som följer av avgiftens lokala anknytning.
Enligt utredningens uppfattning är syftet med regleringsavgiften, sådant det utbildats under utvecklingens gång, av betydande principiellt intresse. Från att från början ha avsetts i första hand för förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas av en exploatering, används medlen nu till allmänt bygdebefrämjande åtgärder. Skador på grund av vattenreglering kompenseras sålunda genom så vitt skilda åtgär-
