De olika materialkvaliteterna ha olika försäljningsvärden och dessa variera från ort till ort, beroende på tillgången och efterfrågan på materialsorterna. Fyllnadsmaterial betinga de lägsta priserna, under det att de sorterade materialen äro de dyraste. Finkornigare material äro i allmänhet dyrare än material med större styckestorlek. Priset på de dyraste kvaliteterna kan vara mer än dubbelt så högt som priset på de billigaste. Men även om det skulle vara önskvärt att åtminstone i viss grad rätta accisens storlek efter försäljningsvärdena på de olika materialkvaliteterna, vill föreningen förorda, att accisen per ton blir densamma för alla sand-, grus-, singel- och makadammaterial. Därigenom förenklas såväl deklarations- som kontrollförfarandet högst avsevärt.
C. Vem skall erlägga accisen?
Fastighetsägaren ombesörjer icke alltid själv uttagning från ett grustag. Ofta har han för viss tid överlåtit nyttjanderätten till fyndigheten till en annan person eller ett annat företag mot en årlig avgift, som vanligen utgår efter ett visst belopp per ton eller kubikmeter uttagen eller försåld mängd material. Mängden fastställes på olika sätt antingen genom uppmätningar av grustaget eller genom att exploatören redovisar försålda eller på annat sätt nyttiggjorda kvantiteter.
Såsom redan framhållits bör accisen beräknas just på sistnämnda kvantiteter. Dessa bokföras av exploatören och redovisas av denne till fastighetsägaren endast om nyttjanderättsavgifterna beräknas på desamma. Exploatören är alltså den som i första hand bär ansvaret för att kvantitetsuppgifterna äro riktiga, och den ende som under alla förhållanden har tillgång till dessa. Det synes därför vara riktigast, att exploatören dvs nyttjanderättshavaren får deklarera de uppgifter, som skola ligga till grund för accisberäkningen och att han även får erlägga accisen.
D. Deklaration och uppbörd
Accisen bör upptagas på debetsedlarna för slutlig skatt och beräknas på de kvantiteter accisbelagda material som exploatörerna försålt eller använt för egna behov under det inkomstår som debetsedeln avser.
Den som är skyldig att erlägga accis bör vid avgivandet av allmän självdeklaration lämna erforderliga försäljnings- och förbrukningsuppgifter. Det synes ur kontrollsynpunkt lämpligt, att kvantitetsuppgifterna detaljeras i viss utsträckning, även om detta skulle behöva ske i en särskild bilaga till deklarationerna. Det bör exempelvis uppges, hur mycket som har försålts och hur mycket som har använts för egna behov. Vidare böra de kvantiteter, som har försålts efter vikt, anges för sig och de, som ha försålts efter volym, för sig. Omräkningen till viktmått bör göras i deklarationen eller den eventuella bilagan. Slutligen bör angivas om exploatören äger marken eller endast har nyttjanderätten till densamma, i vilket senare fall markägaren bör uppges.
E. Accisens storlek
Efter vad föreningen kunnat finna skulle det väsentliga motivet för en accis vara att skaffa erforderliga medel för ersättningar till ägare eller annan rättsinnehavare av fastigheter med fyndigheter, vilkas utnyttjande förbjudes eller starkt inskränkes i naturskyddande intresse. Föreningen har den uppfattningen — såsom framgår av den tidigare skrivelsen till Utredningen — att frågan om en accis icke bör tas upp förrän medelsbehovet har utretts och det har visat sig att andra resurser äro otillräckliga. Om en accis ändock införes dessförinnan, anser föreningen att accisen icke hör sättas högre än som är nödvändigt för att täcka på förhand
