ansluta till vägbygget. Liknande förhållanden kunna förekomma även vid andra byggnadsföretag.
På flera platser tages sand-, grus- och singelmaterial upp från sjö- och havsbotten genom sugning, pumpning eller muddring.
Det förekommer såväl export som import av krossat och okrossat stenmaterial.
Detta är en del omständigheter, som böra beaktas vid utarbetandet av bestämmelser för eventuell accis.
G. Övrigt
Skyldighet att erlägga accis bör föreligga jämväl för statliga och kommunala exploatörer.
Accisen bör bliva avdragsgill i skattehänseende.
Om exploatören ej erhåller betalning för försålt accisbelagt material till följd av kundens obestånd eller av annan orsak, bör detta icke befria exploatören från skyldigheten att erlägga accis för materialet ifråga.
H. Sammanfattning
Grus- och Makadamföreningen, som vidhåller sin uppfattning att en grusaccis icke bor införas, anser att — därest en dylik avgift dock beslutas — densamma bör beräknas på mängden omsatt material samt deklareras och erläggas av exploatören.
Utredningen kan i åtskilliga hänseenden ansluta sig till föreningens
synpunkter, men anser att ytterligare förenklingar bör kunna ske. Utredningen
vill understryka, att det allmänna motivet för avgiften bör möjliggöra en
konstruktion efter starkt schematiska riktlinjer.
Den viktigaste frågan torde vara, vilket material som skall vara avgiftspliktigt. Utredningen anser att en nära anslutning till täktregleringen i stort är önskvärd och finner därför övervägande skäl tala för att avgift utgår på allt sådant material, vars brytning i framtiden faller under tillståndsplikt enligt naturvårdslagen, dvs täkt av sten, grus, sand, jord och torv. Förslaget innebär att från avgiften avgränsas dels rena husbehovsuttag, dels även material, som härrör från annat än täkt, exempelvis sådant, som erhålles vid sprängning av tunnlar, bergrum, husgrunder och dylikt, uttages ur skärningar vid vägbyggen, upptages från sjö- eller havsbotten eller importeras.
Genom en lösning på föreslaget sätt undvikes svårigheterna, som skulle uppstå om endast vissa materialsorter skulle vara avgiftsbelagda. Det är enligt utredningens uppfattning möjligt att från avgiften undantaga torv, om särskilda skäl skulle kunna anföras härför, men det är icke möjligt att behandla sten, grus, sand och jord på olika sätt. Utredningen har alltså i detta sammanhang medvetet bortsett från att nyssnämnda material kan ha helt olika marknadsvärde. Detta är också fullt berättigat, eftersom de negativa verkningarna ur naturvårdssynpunkt, som avgiften skall kompensera, icke är beroende av materialsorten, som utvinnes, utan av ingreppet som sådant.
