tillämpas på bilskrotupplag m m. Reklamen i landskapet förutsättes bli mer restriktivt behandlad än för närvarande.
Av särskilt intresse ur lagstiftningssynpunkt är vidare att utredningen i kap 9 framlägger ett principförslag, hur vissa allemansrättsliga frågor skulle kunna närmare regleras. Utredningen föreslår, att dessa spörsmål skyndsamt löses vid en fortsatt utredning.
I fråga om organisationen av naturvården har utredningen funnit radikala åtgärder nödvändiga. Organisationen liksom verksamheten i övrigt föreslås uppbyggd i tre steg. Centralt bör inrättas ett nytt organ, statens naturvårdsnämnd, regionalt bör verksamheten ledas av länsstyrelsen och lokalt av kommunens styrelse eller nämnd som fullmäktige bestämmer. Tyngdpunkten i verksamheten förutsättes ligga i länsstyrelserna. Naturvårdsnämnden, som ledes av en styrelse med fem av Kungl Maj:t utsedda ledamöter, föreslås i övrigt under en överdirektör vara organiserad på tre byråer, nämligen en kanslibyrå, en naturvårdsbyrå och en landskapsplaneringsbyrå. För naturvårdsarbetet i länen föreslås icke nu inrättandet av särskilda befattningar. I stället bör enligt utredningens förslag medel ställas till länsstyrelsernas förfogande för anlitande av särskild arbetskraft m m. Härjämte föreslås att länsarkitekten, överlantmätaren, länsjägmästaren och landsantikvarien i ökad utsträckning skall kunna biträda länsstyrelsen i naturvårdsarbetet. De nuvarande naturskyddsråden föreslås bibehållas under namnet naturvårdsråd med smärre modifikationer i fråga om sammansättning och arbetsuppgifter.
Utredningen anser att forskningen inom naturvårdens område är illa
tillgodosedd för närvarande och utvecklar skälen för att inrätta ett
målforskningsorgan på området. Utredningen förutsätter att denna fråga föres fram
till en lösning av berörda vetenskapliga instanser.
Finansieringen av naturvårdsarbetet är på grund av utgångsläget och
anspråken för framtiden en utomordentligt stor och betydelsefull fråga.
Erfarenheterna visar att kommunerna, som hittills själva fått bära det
ekonomiska ansvaret för avsättande av friluftsreservat, icke förmått lösa denna
uppgift i erforderlig utsträckning och heller icke, mot bakgrunden av
friluftslivets rörlighet, rimligen kan åläggas denna uppgift ensamma.
Utredningen föreslår nu att kronan primärt svarar för alla kostnader för åtgärder
enligt naturvårdslagen men förutsätter att vid avsättandet av naturreservat
av övervägande social betydelse — egentliga friluftsreservat — kronan och
kommunerna gemensamt svarar för kostnaderna.
Den naturvårdsbudget som utredningen lägger fram i kap 12 är jämfört med nuvarande förhållanden mycket hög. Administrationskostnaderna, vari ingår kostnaderna för statens naturvårdsnämnd, länsstyrelsernas naturvårdsarbete, fortsatt stöd åt vissa ideella organisationer för särskilda arbetsupp-
