åtgärder kan vidtagas för densammas undanskaffande. Å länsarkitektkontoret har sedan år 1954 handlagts ett 100-tal ärenden rörande reklamanordningar, vilka huvudsakligen inneburit hemställan hos Länsstyrelsen om åtgärder för undanskaffande av anordningar, som tillkommit utan att samråd skett på sätt, som i 22 § naturskyddslagen angives. Icke sällan har förekommit, att sedan föreläggande meddelats om undanskaffande av en skylt, har i närheten samma skylt åter uppsatts, varvid ny anmälan från länsarkitektkontoret och föreläggande från Länsstyrelsen blivit följden.
Då en dylik polisiär verksamhet innebär en onödigt stor belastning såväl för länsarkitektkontoret som för Länsstyrelsen, synes det lämpligt, att vid en översyn av naturskyddslagen föreskrifter meddelas om förbud mot anbringande av reklamanordningar i naturen utan Länsstyrelsens tillstånd. Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen företagna utredningen angående lämpliga anvisningsskyltar för anordningar till de vägfarandes nytta synes kunna underlätta ett ställningstagande vid en framtida handläggning av ärenden rörande undantag från ett dylikt förbud.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det är en allmän brist i lagstiftningen, att den ej uppställer några preciserade krav på det utredningsmaterial, som skall företes vid prövning av frågor om medgivande till åtgärder som medför förändringar av landskapsbilden. Detta förorsakar länsmyndigheterna avsevärt arbete vid lagstiftningens tillämpning och försvårar positiva insatser på ett tidigt stadium.
Bland positiva uttalanden om naturskyddslagen kan nämnas att länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län anser att lagen ger goda möjligheter att komma till rätta med mindre komplicerade typer av grus- och stentäkter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län redovisar positiva erfarenheter med undantag för lagens ersättningsbestämmelser. Även länsstyrelsen i Blekinge län har redovisat att erfarenheterna av lagen är i vissa avseenden goda (bl a beträffande utomhusreklamen) medan i andra avseenden kompletteringar är nödvändiga (grustäkterna).
Erfarenheterna av institutet naturpark är av förklarliga skäl ytterst ringa. De flesta av de länsstyrelser som framfört åsikter rörande naturpark har helt allmänt konstaterat att behov av sådana områden uppenbarligen föreligger, men när det gäller att finna en praktisk och ekonomisk lösning i tillämpningen visar det sig att svårigheterna ligger främst däri att markägarens medgivande fordras utanför fastställd plan men även i det förhållandet att ringa intresse för saken visas från kommunalt håll. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att frågan om att reservera områden som fritids- och strövområden oftast är ett interkommunalt problem som möjligen kan lösas genom införandet av en ny kommunindelning. Länsstyrelsen påpekar vidare att, då det måste vara angeläget att snarast rädda vad som räddas kan av lämpliga fritidsområden, särskilt inom de tätare befolkade delarna av landet, möjligheten att fridlysa naturparker bör utvidgas, varvid statsbidrag bör lämnas vederbörande kommun för inlösen av områden.
