ökad personal för ändamålet. För ett planmässigt och över alla naturvårdens olika delområden bedrivet arbete kräves på det regionala planet personal som helt får ägna sig däråt. Mycken tid måste i detta län gå åt för de resor som ett aktivt naturvårdsarbete skulle kräva. Överläggningar och undersökningar tar också sin tid. För tjänstemän och frivilliga intresserade med en mångfald andra ordinarie arbetsuppgifter blir det knappast möjligt att ägna den tid däråt som vore önskvärt. En samlande ledning av arbetet kräves också.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att behovet av ökade personella resurser för naturvårdsarbetet är trängande. I första hand borde en hela det skånska landskapet omfattande regional planläggning för tillgodoseende av naturvårdens intressen och friluftslivets behov komma till stånd. Härför erfordras ett ingående inventeringsarbete med anlitande av expertis av olika slag. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att en mängd naturvårdsfrågor är olösta inom länet, men att det saknas personal och medel för utredningar och besiktningar.
När det gäller mer preciserade förslag om vilken personal som bör anställas och vart denna skall knytas har flera olika förslag framförts. Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län anser, att länsstyrelserna bör förstärkas med heltidsanställd personal för behandling av naturvårdsfrågor. Beträffande kompetensen hos den anställde framför länsstyrelsen i Stockholms län att den formella kompetensens art icke är avgörande, eftersom arbetet i hög grad kommer att behöva inriktas på samordning av olika experters synpunkter och samarbete med bl a kommunala representanter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att de personliga kvalifikationerna hos befattningshavaren spelar den största rollen och ej den formella kompetensen. Med hänsyn till värdet av en vidgad planeringsverksamhet inom naturvården synes enligt länsstyrelsens mening en arkitekt eller lantmätare vara särskilt lämpad för uppgiften. Såsom en första åtgärd på detta område föreslår bl a länsstyrelsen i Västmanlands län att det tillsättes en naturvårdsintendent gemensamt för en grupp av län. Länsstyrelsen i Södermanlands län framför i denna fråga ett konkret förslag till lösning av naturvårdens hela organisation:
I fråga om naturvårdens organisation har länsstyrelsen på det lokala planet lyckats förmå samtliga kommuner att utse naturvårdsombud. Fördelen med en sådan anordning är att till uppdraget kunnat utses för uppgiften särskilt intresserade personer inom orten. Nackdelarna är att ombuden ofta saknar varje administrativ utbildning och att organisationen på sina håll icke tillräckligt hålles om ryggen av kommunen vare sig ekonomiskt eller ideellt. Att för uppgiften tillskapa ett särskilt administrativt organ synes icke lämpligt, då något behov av nya kommunala organ icke föreligger. Däremot skulle man kunna tänka sig att uppgiften anförtros något redan existerande kommunalt organ, exempelvis byggnadsnämnderna. Dessa får i sin verksamhet ganska ofta såväl när det gäller planväsendet som när det gäller enskilda byggnader ta ställning till naturvårdsfrågor, särskilt genom fritidsbebyggelsen. Det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är rationellt
6.
