Norra Kvills nationalpark. Nationalparken är avsatt i syfte att bevara ett område med urskogsartad barrskog inom den sydsvenska barrskogsregionen. Den är belägen på Norra Kvills kronopark i Rumskulla socken av Kalmar län i en ostlig utkant av det småländska höglandet med ganska kuperad terräng. Skogen består till övervägande del av tall. Gran förekommer i rena bestånd på bördigare lokaler omkring bäckdrog. Numera synes inga som helst spår av avverkning.
Arealen är 27 ha.
Gotska Sandöns nationalpark. Nationalparken är belägen på Gotska Sandön i Fårö socken av Gotlands län och omfattar ett område efter västra stranden av ön, söder om fyrplatsen, med en längd av omkring 2,4 km samt en bredd i norr omkring 1,1 och i söder 2,0 km. Hela parken med undantag av en 100—200 m bred strandremsa upptages av sanddyner, beväxta med huvudsakligen gammal tallskog.
Arealen är 368 ha.
Blå Jungfruns nationalpark. Nationalparken omfattar ön Jungfrun (»Blå Jungfrun») i norra delen av Kalmarsund inom Misterhults socken av Kalmar län. Genom gåvobrev den 9 sept 1925 av landshövding J Falk i Kalmar län överlämnades den till Kungl Maj:t och Kronan för att avsättas som nationalpark. Ön består av röd granit, till större delen i form av kala klippor och hällar. Framför allt i södra delen finns dock även stora blockmarker. Tall, gran och björk förekommer i skrevorna och i södra sluttningen tät ekskog, delvis ekkratt. Den mest intressanta delen av vegetationen utgöres av mossor och i synnerhet lavar. Högsta punkten när nära 88 m ö h.
Arealen är 66 ha.
Dalby Söderskogs nationalpark. Nationalparken omfattar södra och sydvästra delarna — Söderskogen — av Dalby hage i Dalby socken av Malmöhus län. Den har avsatts i syfte att bevara en sydsvensk lövskog och skall vårdas enligt instruktion, utarbetad av domänstyrelsen i samråd med vetenskapsakademien. Marken innehåller baltisk moränlera med hög kalkhalt och skogen utgöres av alm, ek, ask och bok. Området är starkt kulturpåverkat.
Arealen är 36 ha.
Nationalparkerna kan översiktligt indelas i tre grupper, nämligen fjäll — vildmarksparker, urskog — vildmarksparker och kulturlandskapsparker. Till den första gruppen bör föras Vadvetjåkko (24,5 km2), Abisko (75 km2), Stora Sjöfallet (1 380 km2), Sarek (1 900 km2), Padjelanta (1 950 km2), Peljekaise (146 km2) och Sonfjället (27 km2). Dessa sju nationalparker täcker tillsammans över 5 500 km2 och torde var för sig uppfylla syftet att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.
Ojämförligt mest representativt är Sarek-området, vilket icke heller utsatts för mänsklig åverkan med undantag av en mindre magnesitbrytning under andra världskriget. 400 hektar i Rittakdalen kommer dock enligt beslut av 1962 års riksdag att tagas i anspråk för Tjaktjajaure vattenregleringsmagasin.
Av de övriga inom den första gruppen är Stora Sjöfallets nationalpark illa åtgången av Suorvaregleringarna och torde komma att åsamkas ytter-
