92
ligare svåra skador om vattenfallsstyrelsens planer för utbyggnaden av Stora Lule älvs övre del genomförs. Dessa torde medföra reglering av sjöarna Autajaure, Teusajaure, Kakirjaure, Petsats och Satisjaure samt ytterligare höjning av Suorvamagasinet.
Även Peljekaise nationalpark har skadats genom reglering av Sädvajaure. Abisko nationalpark berörs av riksgränsbanan och en 380 kV-kraftledning. Inom parken finns vidare svenska turistföreningens stora turiststation, vilken första gången uppfördes åtta år innan nationalparken avsattes. Föreningen har 1962 fått tillstånd att anlägga en linbana inom nationalparkens område. Denna park har alltmer fått en utpräglat turistisk karaktär och kan närmast jämföras med en naturpark.
De två mindre, Vadvetjåkko och Sonfjällets nationalparker, är helt intakta. Vadvetjåkko är dock avsides belägen och svår att nå. Till den andra gruppen, urskogs- och vildmarksparkerna, kan föras Muddus (491,75 km2), Töfsingdalen ( 13,65 km2), Hamra (0,27 km2), Gotska Sandön (3,68 km2), Norra Kvill (0,27 km2) och Blå Jungfrun (0,66 km2).
Muddus, som omfattar ett stort myr- och urskogsområde, är ur vetenskapliga synpunkter en av de värdefullaste nationalparkerna. En mindre del har tagits i anspråk för Messaure kraftstation. Vandringsleder och övernattningskojor har iordningställts av domänverket.
Av övriga parker inom denna grupp intar Gotska Sandön och Blå Jungfrun en särställning genom det isolerade läget. Bägge har en ömtålig natur, som ej tål stort slitage. Gotska Sandöns nationalpark omfattar blott en tiondel av ön, men resten är dock avsatt som domänreservat med undantag för en mindre del kring fyrstationen. Till sin storlek motsvarar dessa två nationalparker annars bättre bestämmelserna för naturminnen. Deras särpräglade och unika natur gör dock att de ändå väl uppfyller nationalparksfordringarna.
Hamra och Norra Kvills nationalparker är så små att de närmast är jämförbara med naturminnen. Töfsingdalens nationalpark slutligen är visserligen väsentligt större men kan knappast sägas utgöra »större sammanhängande område av viss landskapstyp».
Till den tredje gruppen, kulturlandskapsparker, kan föras Garphyttan (1,08 km2), Ängsö (0,75 km2) och Dalby Söderskog (0,36 km2).
Dessa små nationalparker fordrar en noggrann vård om de skall kunna bevara sin särskilda karaktär som minnen av ett äldre odlingslandskap eller sydsvensk lövskog. Till sin allmänna karaktär är de närmast naturminnen. Ängsö är dock en väl avgränsad enhet. En del av ön utgör också ett urskogsreservat.
Naturminnena
Fridlysning av naturminnen kan av länsstyrelse ske på såväl kronans som enskild mark och avse »område eller till fastighet hörande naturföremål
