I förevarande paragraf har upptagits en bestämmelse varigenom innehavaren av rättighet som skall avstås med stöd av den föreslagna lagens 1 § får möjlighet att vid domstolsprövningen genomdriva, att inlösningen utvidgas till annan egendom än den medgivandet till inlösen avser. Med stadgandet åsyftas främst sådan egendom som enligt gällande rätt ej anses ingå i gruvegendomen. Beträffande egendom som är att hänföra dit bör såsom framhålles vid 4 § analogt tillämpas vad i expropriationslagen stadgas för det fall att allenast en del av en fastighet exproprieras. Egendom, vartill inlösningen sålunda skall kunna utvidgas, kan självfallet vara av olika slag, fast såväl som lös. Förutsättningen för en utvidgning bör emellertid vara, att egendomen undergår synnerlig värdeminskning genom att inmutningsrätten måste avstås. Har exempelvis en fastighet förvärvats för att användas såsom industriområde vid en gruva, bör inlösen av gruvrätten sålunda kunna utsträckas till fastigheten, om denna skulle väsentligt förlora i värde.
I 7 § expropriationslagen stadgas, att löseskillingen för fastighet, som exproprieras, skall motsvara fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning. Formuleringen antyder, att även andra faktorer än ortspriset och avkastningen bör uppmärksammas. De i lagtexten angivna omständigheterna bör emellertid betraktas som basbegrepp för värderingen.
När fråga är om inmutningsrätter är det uppenbarligen ytterligt sällsynt att ett tillämpligt ortspris kan fastställas. Fråga är ej heller om ett avkastningsvärde i egentlig mening. Värderingsregeln i expropriationslagen synes därför mindre ändamålsenlig, då det gäller inlösen av inmutningsrätt.
Löseskilling för inmutningsrätt med vad därtill hör bör givetvis i princip bestämmas så, att den motsvarar värdet av inmutningsrätten. Som framhållits i annat sammanhang innebär denna en rätt för innehavaren att leta efter och tillgodogöra sig de mineraltillgångar som må finnas inom det område, till vilket inmutningsrätten hänför sig. Omfattningen och beskaffenheten av dessa tillgångar är sällan fullständigt kända på förhand. Detta förhållande medför särskilda svårigheter vid värderingen av en inmutningsrätt som skall lösas. Detsamma gäller den omständigheten att kalkyler beträffande övriga förutsättningar för gruvdrift i stor utsträckning måste bygga på mer eller mindre osäkra antaganden rörande framtida förhållanden. De många ovisshetsmomenten gör värderingen till en särdeles vansklig uppgift, som kräver ingående överväganden rörande alla inverkande faktorer. Med understrykande av det anförda övergår utredningen till att närmare behandla frågan om vilka faktorer som i främsta rummet bör beaktas vid löseskillingens bestämmande.
