vid bestämmande av ersättning enligt gruvlagen.[1] Även för den nu ifrågavarande lagens del synes expropriationslagens princip böra vinna tillämpning. Utredningen har vid sitt ståndpunktstagande beaktat såväl att lagens syfte är att främja en strukturrationalisering inom gruvnäringen som att den, vars inmutningsrätt blir föremål för inlösen, såsom beröres i det följande garanteras viss minimiersättning. Utredningens ståndpunkt innebär bl. a. att man vid värderingen av den inmutningsrätt som skall lösas har att bortse från den värdestegring denna kan undergå genom att fyndigheten efter inlösningen kan exploateras gemensamt med den lösandes fyndigheter. Ej heller får en prisstegring som på annat sätt orsakats av de nya förhållanden som skapats av inlösningen inverka höjande på löseskillingen.
Vid värderingen skall i princip särskild hänsyn till nedlagda kostnader tagas endast i den mån dessa avspeglar sig i lösenobjektets värde. Undantag från denna grundsats synes dock böra göras i vissa fall. Även om en inmutningsrätt som skall lösas befinnes helt sakna värde i innehavarens hand, synes det nämligen skäligt att innehavaren erhåller gottgörelse för vissa slag av kostnader som nedlagts å inmutningen och som skulle ha fått erläggas av den lösande, om denne själv gjort inmutningen enligt gruvlagens regler. Utredningen har därför i första stycket av förevarande paragraf intagit en kompletterande värderingsregel av innebörd att löseskillingen, om ej särskilda omständigheter föranleder annat, icke får understiga summan av vissa angivna kostnader m. m.
Bland dessa nämnes först kostnader för inmutning och utmålsförrättning. I fråga om inmutning åsyftas kostnader av det slag som avses i 6 § 3 mom. 4) gruvlagen, sålunda ansökningsavgift samt kostnader till stämpel och lösen för mutsedel och för mutsedelns kungörande. Beträffande utmålsförrättning åsyftas kostnader, som enligt 21 § 4 mom. gruvlagen skall gäldas av den som ansöker om utmål, ävensom motsvarande kostnader för sådan förrättning för förändring med avseende å utmål som omhandlas i 45 § gruvlagen (utvidgning eller minskning av utmålet m. m.). Frågan i vad mån ersättning kan utgå för undersökningsarbeten och dylikt behandlas längre fram.
Som förut framgått skall vid värderingen av en inmutningsrätt även beaktas rättigheter och annan egendom som enligt vad som sagts vid 1 § räknas såsom hörande till inmutningsrätten. Av kostnader som nedlagts å anskaffning av dylik egendom bör gruvinnehavaren vid inlösen av inmutningsrätten principiellt under alla omständigheter erhålla täckning för vad som erlagts i lösen eller ersättning för rätt till mark, som enligt 33 § gruvlagen tagits i anspråk för arbete ovan jord inom utmålet eller som anvisats utom utmålet för något av de i 34 § gruvlagen angivna ändamålen. I enlighet härmed har i paragrafens första stycke bland nu ifrågavarande kostnader även upptagits utgifter till jordlösen och annan ersättning enligt 86 §. ' Jfr Dlgman, a. a. s. 268.
- ↑ Jfr Digman, a. a. s.253.
