76
Hänvisningen till sistnämnda lagrum innebär bl. a., att förutom lösen eller ersättning för marken i fråga skall beaktas vad som utgivits i lösen eller ersättning på grund av skada eller intrång å återstoden av den fastighet till vilken marken hör. — Av hänvisningen följer vidare att hänsyn även skall tagas till ersättning som innehavare av inmutningsrätten måst utgiva för annan än ovan avsedd skada eller förlust som uppkommit till följd av utmålsläggningen.
I det följande skall utredningen närmare beröra några spörsmål som kan uppkomma vid tillämpning av regeln om beaktande av tidigare erlagd jordlösen m. m.
Enligt 37 § gruvlagen skall lösen bestämmas till markens fulla värde och hälften därutöver samt annan ersättning för förlust, skada och intrång beräknas på motsvarande sätt.[1] Undantagsvis kan det vara oskäligt att förplikta den inlösande att betala hela det belopp, som utgivits för markrätten. Har exempelvis markägaren och gruvinnehavaren av ett eller annat skäl kommit överens om en ersättning så hög, att den står i uppenbart missförhållande till markens (eller skadans eller intrångets) verkliga värde, synes det icke vara rimligt, att den inlösande skall behöva till fullo ersätta gruvinnehavaren för hans eller hans företrädares utgifter i sådant hänseende. Då bör marken (eller skadan eller intrånget) åsättas det värde den kan anses ha ägt vid tiden för tillträdet och gottgörelsen bestämmas med beaktande härav.
Viss tvekan kan måhända uppkomma, när någon ersättning ej utgått för den ursprungliga upplåtelsen av markrätten, vare sig detta sammanhänger med att marken vid tiden för utmålsläggningen ägdes av gruvinnehavaren själv eller beror på att fastighetsägaren icke fordrat något vederlag för upplåtelsen (jfr prop. 1952:17 s. 154 ff och 166). I sådana fall synes det rimligt att man vid inlösen enligt den föreslagna lagen bestämmer löseskillingen med beaktande av de gruvrättsliga ersättningsregler, som gällde vid tiden för uppkomsten av dispositionsrätten. Främst är det gruvlagens regel om ersättning med 50 procents förhöjning på fulla värdet som därvid kan vara av betydelse.
Enligt paragrafens första stycke får vidare löseskilling för inmutningsrätt icke sättas lägre än värdet av undersökningsarbeten och dylikt som före Kungl. Maj:ts beslut om inlösen verkställts inom det inmutade området eller utmålet, i den mån de uppenbarligen är till nytta för den lösande. I denna del vill utredningen anföra följande.
En inmutning som skall lösas kan ha föregåtts av en prospekteringsverksamhet, som berört vidsträckta områden. — Inmutaren kan vidare ha företagit mer eller mindre omfattande undersökningsarbeten inom det område
- ↑ Enligt 31 § första stycket i 1884 års gruvestadga skulle löseskillingen bestämmas efter uppskattning av marken till det värde annan mark av enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gällde.
