till vilken inmutningsrätten hänför sig. Visar det sig att fyndighetens värde överstiger — förutom utgifter till jordlösen m. m. varifrån här bortses — undersökningskostnaderna och till inmutningen hänförlig prospekteringskostnad, kommer löseskillingen att täcka dessa kostnader. Befinnes mineraltillgångarnas värde vara lägre än sagda kostnader, har inmutaren gjort en förlust. Eftersom denna måste antagas föreligga redan då inlösningen sker, leder en tillämpning av grundsatsen att löseskillingen skall motsvara inmutningsrättens värde till att ifrågavarande kostnader icke skall beaktas vid värderingen.
För undvikande av obilliga resultat synes dock undantag från denna huvudregel böra göras även i fråga om vissa undersökningsarbeten. Utredningen syftar här på det fallet, att inom en inmutning, som befinnes ha ringa eller intet värde i innehavarens hand, utförts undersökningar, vilka i annat fall måst verkställas av den lösande och sålunda uppenbarligen är till nytta för denne. I sådant fall bör enligt utredningens mening löseskillingen ej bestämmas till lägre belopp än vad det skulle ha kostat den lösande att själv utföra undersökningarna i fråga.
Räckvidden av denna undantagsregel bör vara begränsad till värdet av sådana undersökningsarbeten och dylikt som anställts inom det inmutade området eller utmålet för att utröna förekomst av malm därstädes och vinna närmare kännedom om fyndighetens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet, sålunda undersökningar av den karaktär som åsyftas i 13 § gruvlagen. Såsom exempel på avsedda arbeten må nämnas grävning, sprängning, geologisk kartering, geofysisk undersökning, diamantborrning, provtagning och analys. Lagtexten har avfattats så att gottgörelse även skall kunna erhållas för kartor som på grund av bestämmelser i gruvlagen eller eljest upprättats över området i fråga. Beträffande kostnader för den regionalprospektering som må ha lett till att inmutning söks bör däremot huvudregeln gälla. Det skulle nämligen i allmänhet vara ogörligt att fastställa, till vilken del dessa kostnader är att hänföra till den ifrågavarande inmutningen. Har prospekteringen vid sidan av denna föranlett inmutning av fyndigheter, vilkas värde väsentligt överstiger prospekteringskostnaderna, synes vidare grund för kompensation i förevarande hänseende helt saknas.
För att den lösandes nytta av tidigare undersökningar skall anses uppenbar, måste förhållandena vara sådana att det i betraktande av den tillämnade användningen av inmutningen med fog kan antagas, att den lösande eljest själv skulle ha fått verkställa motsvarande undersökningar. Av den föreslagna regelns innehåll följer, att en inmutare för att visst undersökningsarbete skall kunna beaktas kan vara skyldig att tillhandahålla den lösande protokoll, borrprov, analysresultat och dylikt från undersökningen.
Nu avsedda undersökningsarbeten måste särskiljas från undersökningar, som inmutaren i samband med inlösningsförfarandet kan låta verkställa till bevisning om inmutningsrättens värde. Kostnader för undersökningar av
