göra af sig. »Kom hit till mig, du,» sade äppelträdet, »så skall jag hjelpa dig; gå under grenarna mina och göm dig, ty om de få fatt på dig, så ta de skrinet ifrån dig och rifva ihjäl dig.» Ja, det gjorde hon; och rätt som det var, så kommo trollkäringen och hennes dotter. »Har du sett någon jänta, som har gått förbi här, du?» sade trollkäringen. »Åh ja,» sade äppelträdet, »det sprang en här förbi för en stund sedan; men hon är så långt borta, att ni aldrig kan hinna upp henne.» Då vände trollkäringen om och for hem igen.
Flickan gick ett stycke vidare; men då hon kom nära gumsen, hörde hon, att det började dåna på vägen, så att hon icke visste hvar hon skulle göra af sig, så ängslig och rädd blef hon; ty hon kunde nog förstå, att det var trollkäringen, som hade åtrat sig.
»Kom hit till mig, du, så skall jag nog hjelpa dig,» sade gumsen; »göm dig under ullen min, så se de dig i nte; eljest ta de skrinet ifrån dig och rifva ihjäl dig.»
Rätt som det var, så kom trollkäringen farande. »Har du sett någon jänta som har gått förbi här, du?» sade hon till gumsen. »Åh ja,» sade gumsen, »jag såg en för en stund sedan, men hon sprang så fort, att du inte kan hinna upp henne.» Då vände trollkäringen om och for hem igen.
Då flickan nu hade kommit så långt bort som till kon, hörde hon det dåna bakom sig på vägen. »Kom hit till mig, du,» sade kon, »så skall jag hjelpa dig; göm dig under jufret mitt; eljest kommer trollkäringen och tar skrinet ifrån dig och rifver ihjäl dig.» Det
