Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

115

 
En går in vid ränteri,
En blir länsman och förmögen,
En får ärfva hela högen,
En blir fast för slottskansli.

En blir statsråd, en traktör,
En som erkebiskop slutar,
En gör piller, en gör strutar,
En blir bränvinskontrollör.

En får svälta som adjunkt,
En blir knekt och får en fröken,
En som biskop mår som göken:
En blir ingenting, helt lugnt.

Åren gå i tripp och traf,
Blommor vissna, hela knippan:
Tiden står med pudervippan,
Innan man vet ordet af.

Är man nackstyf, blir man mjuk:
Lifvet har sin egen skola.
Bäst som unga vi oss sola,
Ha vi ryggvärk och peruk.

Jubel- eller jemmerrop,
Lyckans månsken eller nedan —
När som döden kommer sedan,
Grinar han åt alltihop.