122
På isen.
Så långt jag ser kring dal och höjd
Har vintern höjt sin hvita fana,
Och vågen ligger sjelf förtöjd
Vid stränderna, emot sin vana.
Tjut nu och bullra, om ni kan,
J böljor stormiga och höga!
Nej! Gubben han är gubbe han
Att hålla tummen på ert öga.
Nu kan man gå trankil och trygg
Och titta på er genom rutan,
Och segla isjakt på er rygg,
Och ha så roligt, er förutan.
Man löper icke någon risk
Af böljor, som i glas-skåp sitta.
Ni måtte här ha godt om fisk,
Jag såg en torsk stod nyss och titta.
Jag kan förstå, det kostar på
Att ej få tumla opp och neder.
Hvar sak för sig! men apråpå:
Jag har en gås oplockad med er.
Ni borde aldrig få gå fri,
Men fängslas jemt af köld och frosten:
Hvad gjorde ni med Nagler ni?
Hvad skall den ha, som röfvar posten?
