45
Men bäst som han dansade blef det ett skrik:
En dåndimp han fick, och föll ned som ett lik
Uti natten.
Nu blef det i salen en helt annan dans,
Och lycka det var att en doktor det fanns
Uti natten.
Herr löjtnanten fördes i borgmästarns säng,
Och västen refs opp och det spända gehäng
Uti natten.
Och snörlifvet sprättades opp med en knif,
Och kläddes ut af — och så kom han till lif
Uti natten.
Sen blef uti salen den hviskningen hörd
Bland fruar och flickor: ”Hvad tycks! han var snörd!”
Uti natten.
Men dansen den fortgick på muntraste sätt;
Men löjtnanten tog genom dörrn sin reträtt
Uti natten. —
Och inne i borgmästarns eget gemak,
Der spelte man vira och rökte tobak
Uti natten.
Nu månde jag säga, hvad icke jag nämnt,
Att gubbarne tryckte hvarandra alltjemnt
Uti natten.
Och skålarna klungo kring spelbordets ring,
Och kammaren började dansa omkring.
Uti natten.
