Den här sidan har korrekturlästs
84
Men midt emot en prostgård låg,
Visst en ibland de store.
Jag vände straxt till bön min håg:
Att sjelf jag prostfar vore!
Hvad kunde lyckan mera ge?
Just der vid kullen, som vi se,
Jag låge jemt och rullade
Min lilla söta mage.
Sen såg jag en och annan ko
I vassen stå och dricka. —
Nej, det var sannt, på Trästa bro
Jag såg en vacker flicka.
På kinden helsans purpur flöt.
Gud signe dig, hvad du var söt!
Men bilden plötsligt, som jag njöt,
Försvann — i ångbåtsröken.
Men qvällen kom och solen sken
Emellan skogens stammar,
Och som en spegel viken re'n
I aftonrodnan flammar.
Jag fyllde magens aftonkraf.
Kapten två skott för staden gaf.
Jag sadlade Pegasen af
Och sof — uti Östhammar.
