122
Frukost. Hvad mat och måltidstimmar äro för en
välsignad sak ombord på en ångbåt, och för resten, på
hvilken skuta som helst! Tiden skulle annars bli för lång,
tålamodet för kort och magen topptunnor rasande.
Omsorgen för det lekamliga välbefinnandet förkortar vägen och
förströr simnet. En seg biffstek (möra äro gammalmodiga)
till frukost, till exempel, kan ej expedieras under mindre
tidrymd än en styf mils seglats och en portion sur mjölk,
som är lång, kan man till en middag ej haspla i sig innan
man finner sig ha tillryggalagt en oerhörd väglängd — och
Gudskelof! nu ha vi ätit oss fram till Södertelje. Hetta
och pepparkakor, kringlor och badgäster!
Här stiger ombord en passagerare, som är utrustad med ett fruktansvärdt och olycksaligt skägg. Hvad i Herrans namn skall han med denna afskyvärda hårpung i denna tropiska hetta!
”Beppo! lägg bort ditt skägg, så fort du kan,
Du måste raka dig Låt mig ej be dig!
Att du vill ha det! Icke fryser man,
Om man går utan skägg här i Venedig.”
Det var emedlertid en frodig och treflig karl med ett godt snakketöj och fina fasoner. Jag förlåter hans skägg för så framstående egenskaper. Han hade en reskamrat med sig, som var så mycket spädare och tycktes vara renons på sjelfva möjligheten att få något skägg. Med honom kände jag medömkan, den ledsammaste af alla känslor.
”Han var så smal och smärt, att han gått in
Igenom rundeln på en ring behändigt,
Och hvitt som mjölkens fradga var hans skinn”, —
Så ungefär var hans figur utvändigt.
