127
förligt mycket lättare och äfven mycket svalare. Måhända är det rådligast att jag skrifver till förläggaren, innan jag reser vidare, för att inhemta hans mening och ruska litet på hans samvete.
Bästa Herr Bonnier!
Ni har visserligen anmodat mig, att under denna resa, som troligen kommer att räcka ännu några dagar, sammanfatta något som kunde vara tjenligt att införas i kalendern Svea. Jag har nu skrifvit en hel hop vackra saker, särdeles hvad poesin beträffar, som jag vid genomläsningen finner vara ganska utmärkt och passande för en kalender; men jag har ingen lust att fortsätta i denna förskräckliga hetta förr än jag kan vara förvissad att det lönar sig att, såsom hittills varit fallet, fylla den ena sidan efter den andra med nästan bara mästerstycken. Var god och låt mig veta genom telegram på Söderköping, på hvad sätt och till hvilket omfång ni tänker uppmuntra min talang och mitt svettdrifvande bemödande. Jag tänker annars, i fall vi ej skulle komma öfverens, ge fan er kalender och under resan söka få utbyta dessa poetiska alster mot några aktier i Göta Kanal, hvilket möjligen lönar sig bättre än att illustrera er kalender med mina snillefoster. Emottag emellertid min högaktning. — —
Sedan jag nedlagt brefvet i fartygets postlåda, kastade jag en blick öfver Norrköping, och befans den staden vacker både till byggnadsart och läge. Eldsvådor äro verldsbekanta mästare att bygga vackra städer. Staden är fyrkantig som en bomullshalsduk, har broar och sorlande vattenfall och en myckenhet af märkvärdigheter. Här byggs vår förste Monitor. Trehundra arbetare hålla ett
