Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

35

 
Ett ord ännu, så går jag mina färde:
Vår tids framskridande må ha sitt värde,
Men mången tunga finns, ej bättre nu,
Än fordom hos en Stockholmsk roddarfru.
Och som hon än är lika arg och bitter,
Så är det bäst hon sitter som hon sitter;
Ty skulle alla tungor komma lös,
Blef det en konferens som blef famös.