Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

99

 
Nu lyckan så har fogat,
I allsköns ro
Att vi oss fram ha knogat
Till Ensta — ptrro!
Tänk hvad oss nu skall smaka
En frukostbit,
Sen vi så här fått skaka
Två mil en suite.

Magen har sina oafvisliga kraf. Redan den "mångpröfvade" Odyssevs kände det, då han från den "illberådda" Kalypso kom drifvande till fäakernas land och, som Homeros sjunger, enligt akademiedocenten Johanssons tolkning:

"Ty skamlösare något ej fins än
 den pockande magen,
Hvilken med tvång om sina behof
 påminner oss alla,
Äfven den mest nödställde och mest
 hemsökte af sorgen."

Det var vid samma landningstillfälle som den olycklige Odyssevs klagade, enligt samma uttolkare:

"— — — mig bränningen
 nära förderfvat,
Hvilken mot väldiga klippan mig slog
 på ett hiskeligt ställe.”

Jag satt vid öppna fönstret och spisade stekt gädda, då en liten vacker katt kom och helsade på mig. Han kom