Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

6


Vackert så!


Du klagar, men du klagar dumt,
Min gamle hedersvän!
Ditt öga ser allting så skumt,
Som om det grott igen.
Hvad, som ditt sinne stämmer ned,
Jag icke kan förstå.
Du är ju född, att börja med,
Och det är vackert så.

Hvar gång du dig i spegeln sett,
Så såg du väl deri,
Att dig en sällsam ära skett,
Att du fått menska bli.
Du är mot larver och insekt
En sol att se uppå:
Du är af Adams stolta slägt,
Och det är vackert så.

Vår jord tar hand om vår person
Från början och till slut:
Är man ej född med pretention,
Så kan man slå sig ut.