Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

7

Om du i skogen gör en titt,
Så kan du lita på,
Att du har svamp och blåbär fritt,
Och det är vackert så.

Vår jord visst sparsam vara kan
Att ge, då man vill ha,
Ty hon vill helst, att menniskan
Skall komma sjelf och ta.
I berg och floder fins det gull,
Och om man friskt går på,
Så kan man stoppa fickan full,
Och det är vackert så.

Har du ej gratis fått förnuft
Att bruka som du vill,
Och dito vatten, sol och luft
Och snö och månsken till?
När se'n du en förnyad hud
Hvart sjunde år lär få,
Jag tycker, sannerligt för Gud,
Att det är vackert så.

Och när till slut du andan mist,
Och du är kroppen qvitt,
En himlafärd du gör till sist,
Som du får kostnadsfritt.
Hvem vet, kanske en skönhet då,
Som du ej tänker på,
Skall till din graf med rosor gå,
Och det är vackert så.